Det är en vanlig dag men ändå inte. Den tystlåtne, undanglidande nörden James McDougal driver som vanligt omkring efter jobbet och gör ingenting. Flanerar och tittar på tillbehör till sin avancerade stereo- och tvanläggning. Går ut och tar en öl. Sitter som vanligt ensam vid ett bord och låtsas få SMS. Så får han syn på henne. Maria Nagy från tältsemestern -86, kvinnan han aldrig kunnat glömma. Och det verkar först som om hon får syn på honom. Men nej. Hon ser honom inte. Och han glider sorgsen och ensam ut från krogen. Och sedan. På hemväg i tunnelbanan. En kvinna sätter sig på honom av misstag. Hon ser honom inte heller.Sakta går det upp för James McDougal vad som hänt. Han har blivit osynlig. Och det är där berättelsen börjar. Historien om ett gäng vilsna och förvirrade människor som plötsligt inser sig äga olika varianter av superkrafter som föds ur deras svagheter. För James är inte...
Visa mer
Recensioner
2019-10-05
Betyg 
Öppningsscenen är en romantiserad bild av en barndomssommar på Furuviks camping 1986. Hemligheter viskas, regnet smattrar på tältduk, samhörighet och utanförskap på samma gång. Det är gulligt men lämnar också en gnagande känsla efter sig. I dagens Stockholm kretsar sedan boken i första hand kring James McDougal. James har hela sitt liv glidit vid sidan av de människor hans levt med och han vill ha det så, hans mål är satt. Han ska skaffa sig ett jobb, en lägenhet och bara var ”helt jävla själv” och så blir det.
Tills han träffar Maria Nagy från sommaren i Furuvik 1986. Han ser henne men när hon tittar åt hans håll, ser hon, ingenting… Det som först är en sorg för att hon inte minns honom blir sedan en realisation om att han faktiskt inte syns, James McDougal är osynlig! Men James är inte ensam. Det finns flera människor som upptäcker att de besitter superkrafter och där det finns superhjältar finns det också en stundande katastrof…
Jag fastnade direkt för tonen och karaktärerna i den här berättelsen. James och Maria får mest plats men ändå lyckas Kalle Dixelius måla upp ett persongalleri på ganska få sidor som är riktigt bra! En efter en presenteras en samling mer eller mindre trasiga människor som plötsligt upptäckter krafter som känns helt naturliga för dem. Jag gillade verkligen greppet på superhjältetemat! Det är ingen flärd och ingen hjältedyrkan. Det är grått, oklart, obekvämt och tragiskt. Det är Marvel och diskbänksrealism kombinerat och det funkar riktigt bra!
2017-06-11
Betyg
Fängslande från början till slut, på ett lättläst och underhållande sätt! Fantasirik och mysig.
2013-12-29
Betyg 
Handlingen känns lite för inspirerad av tv-serien De drabbade och storyn håller tyvärr inte ihop helt, men boken är ganska underhållande.
