Dagbok från kvinnofängelset

Östlin, Lillemor

| 2009

Flag from sv

43


Lillemor Östlin har spenderat mer än tjugofem år i svenska fängelser. Hon har tidigare öppenhjärtigt berättat om sig själv och sitt liv i den uppmärksammade boken Hinsehäxan, där hon också kommenterar sin egen inblandning i Geijer-affären och relationen till den före detta justitieministern Lennart Geijer. Sensommaren 2007 arresterades Lillemor utanför sitt hus i Skärholmen söder om Stockholm. Polisen hittar amfetamin. Hon döms till tid på Ljustadalens fängelse i Sundsvallstrakten. Det är första gången någonsin som Lillemor sitter på en öppen anstalt, men efter några månader flyttas hon till Hinseberg. Hon är tillbaka på Sveriges tuffaste kvinnofängelse, men det gör henne inget - det är där hon känner sig hemma. Dagbok från kvinnofängelset är Lillemors personliga anteckningar från sin senaste fängelsevistelse. Där berättar hon om livet på ett kvinnofängelse idag. Hon skildrar gripande människoöden,...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Camilla Eriksson

2011-02-28

Betyg

I denna bok berättar Lillemor om hur det är vara i ett kvinnofängelse, Hur behandlas internerna-är vår kriminalvård lika human som vi tror? Läs gärna Hinsehäxan först det är en fördel. Det gjorde inte jag vilket känns som jag missat en hel del.

Louise Pettersson

2010-05-30

Betyg

En intressant bok om vardagen som kvinnlig fånge i Sverige av en kvinna i pensionsåldern som tillbringat mer än en tredjedel av sitt liv på insidan av murarna. Jag har inte läst Hinsehäxan men jag tror att hon berättar mer om sin egen livshistoria där? Bland fängelsevardagen spränger hon också in en del reflektioner kring sitt tidigare liv.

Anna Hallqvist

2009-12-12

Betyg

När man läser denna bok måste man komma ihåg att det är Lillemors upplevelse av kriminalvården, hur hon uppfattar allt. Kriminalvården eller vårdarna får inte komma till tals eller skriva vad de tycker eller hur de upplever samma saker.
Det är Lillemors bok.
Det är en ganska trasig bok, en sorglig bok. Lillemor tar sitt ansvar och står för allt hon gjort och valt att göra. Att hon valt att vara amfetaminmissbrukare i många år nu, även om hon försvarar det lite genom att säga att det inte alls är lika illa som heroin??!!
Jag blir glad att läsa att hon har bra kontakt med sin dotter, men skulle väldigt gärna veta hur hon mår! Hur tyckte hon att uppväxten var och hur kunde hon förlåta mamma för den. För jag är ju övertygad om att det var förjävligt! Om detta nämns inget. Utan bara hur vakterna ägnar för mycket tid åt att leta gömda cigaretter för att kunna sätta dit fångarna på ingenting... Det är mycket gnäll när man ändå säger sig stå för allt man gjort och drabbat andra..

Jag har svårt att glorifiera eller hylla Lillemor som många andra gör.
Visst gör historien om hennes medfånge som blir väldigt illa behandlad mig illa berörd, det är inte mänskligt att behandla någon så. Men jag har ändå svårt att se att det är vårdarna som ska dömas, eller vårdarna som ska skämmas, eller vårdarna som gör en hel massa fel. Jag antar att de går hem efter jobbet och ger sina barn mat och kärlek och låter dem vara just barn...

Jonna

2009-08-04

Betyg

Otroligt bra bok! Lillemor är en cool "tant" som säger vad hon tycker, det är bra!