Om kärleken till, och saknaden efter, ett älskat husdjur. Max allra bästa vän är en glad och gosig katt som heter Daisy. Söta Daisy som ALLTID vill vara med, oavsett om det handlar om att försöka tigga mat, vara i vägen eller sova i Max säng. Men en dag finns hon inte längre. Det blir tomt utan Daisy. Jättetomt. Och ledsamt. Då flyttar Doris in. Men hur ska en ny katt kunna göra livet gladare igen? Går det ens? Dagarna med Daisy är en fin berättelse om glädje och kärlek, sorg och saknad. Och om att ge plats för någon ny. Jenny Ahlin, journalist från Mariestad, debuterar här som författare med barnboken Dagarna med Daisy. Lovisa Blomberg, illustratör från Munkedal. Har tidigare gett ut bilderböckerna Busens hunderbara äventyr och Glassbilen.
Visa mer
Recensioner
Gustavs Bokhylla (finns på Ins
2019-09-25
Betyg 
Dagarna med Daisy är en fin bok som handlar om en familj som har en katt. Katten finns med överallt men en dag är den borta. Den har blivit överkörd och är nu död. Pojken Max i boken är så ledsen och hela fmiljen är ledsen. De begraver katten och det är tomt utan den. Det går en tid och de skaffar sig en ny söt och omtänksam katt.
Det är en fin bok om kärlek, att förlora ett husdjur. En familjemedlem.
Det är fint att sorgen tas på allvar och illustrationerna matchar texten klockrent.
Vi tror att man ska ha haft lite tid efter att man förlorat sitt husdjur om man läser boken då det kanske kan kännas lite sorgligt.
Rekommenderar varmt boken.
@barnboksfamiljen på instagram
2019-09-23
Betyg
I boken får vi följa pojken Max och relationen mellan honom och katten Daisy.
De två är alltid tillsammans och varje natt sover hon i hans säng. Max älskar verkligen Daisy.
Men en dag blir katten påkörd och dör, den ständigt närvarande Daisy efterlämnar sig ett stort tomrum.
Men så börjar våren komma och en annan katt flyttar in hos familjen. Lilla Doris.
Men kan verkligen hennes närvaro läka det sår som sorgen efter Daisy gett?
När jag högläser boken för mina egna barn som ännu inte upplevt att förlora ett husdjur så känner jag ändå att boken är en fin förberedelse för det oundvikliga.
Ahlin lyckas verkligen fånga känslorna och tomheten, såpass till den grad att jag som vuxen direkt relaterar till när familjens hund dog under min barndom. Jag minns hur otroligt tomt det kändes när man kom hem från skolan och inga trippande tassar hördes på andra sidan dörren när jag låste upp dörren. Just den där tomheten fångar Ahlin mästerligt i sin text.
Jag som förälder och förskollärare älskar hur Ahlin tar barnets sorg på allvar. Hon förstår verkligen vilken otrolig sorgeprocess det kan vara att förlora ett husdjur. Med barnperspektiv och respekt för barnets känslor så skriver hon en riktigt fin bilderbok på detta tema.
Har man ett husdjur hemma som just gått bort eller ligger i riskzonen, då är denna bok ett måste att läsa! För barn som sörjer ett djur så kan boken ge tröst men även öppna upp för samtal om sorgen.
Lovisa Blomberg står för de fina illustrationerna som alla utspelar sig i familjens hem. Bokens katter illustreras lika fint som människorna, där alla har en egen personlighet och en levande blick.
Vi har själv två st omplacerade katter i vår familj och vi känner verkligen igen smådetaljer i boken. Som när Daisy buffar med sitt huvud mot Maxs kind när han sover. Mina barn har lyssnat igenom boken ett antal gånger och tyckt att den varit helt okej. Kan passa för de flesta barn men det är just barn som sörjer ett husdjur som boken är mitt i prick för. Klart läsvärd!
