Laure är 19 år, hon är anorektiker. När hon blir inlagd i sjukdomens slutstadium börjar hon efter hand förstå hur det kunde gå så långt. Dagar utan hunger återger tre månaders sjukhusvistelse, tre månader för att blåsa nytt liv i en utmattad kropp, tre månader för att kapitulera, för att bli frisk. Laures tillfrisknande är också berättelsen om hennes möte med den läkare som tar hand om henne, kanske den ende som kan ta till sig hennes smärta, den del av hennes barndom som hon inte kan frigöra sig ifrån. Lou Delvig skrev den här romanen för att besvärja historien och förändra den, återupptäcka den. Hon har skrivit romanen i tredje person, så att hon kan närma sig det fysiska lidande och den ångest som medföljer anorexin utifrån. Lou Delvig är en pseudonym för Delphine de Vigan. Hon är fransyska och bor i Paris. Hon har skrivit sex romaner varav tre finns utgivna på svenska sedan...
Visa mer
Recensioner
2017-09-19
Betyg 
Dagar utan hunger skildrar vackert men smärtsamt en ung kvinnas kamp mot anorexia. En berättelse om ångest, självförakt och skuldkänslor. Boken är lättläst och ger läsaren en inblick i hur livet med en ätstörning ter sig, psykiskt såväl som psykiskt.
2014-08-01
Betyg 
Tragisk historia om Laure, en tjej som kämpar för att överleva sin anorexi. Ganska deppig bok som utspelar sig på en ätstörningsklinik i Paris. Ingen skrattfest direkt, men läsvärd.
2013-10-07
Betyg
Bra och förståeligt skrivet. Tycker att man fick inblick i hur en flicka med aneroxi tänker om maten och sin kropp. Hur tankarna går om sig själv, hur maten känns i munnen mm. Rekomenderar denna bok till i första hand dem som har en anhörig som drabbats av aneroxi. Just bara för att få en liten liten inblick i tankegångarna de kan ha.
Läser gärna en fortsättning om hur gick det sedan....
