
'Civilization slipped into its second dark age on an unsurprising track of blood but with a speed that could not have been foreseen by even the most pessimistic futurist. By Halloween, every major city from New York to Moscow stank to the empty heavens and the world as it had been was a memory.' The event became known as The Pulse. The virus was carried by every cell phone operating within the entire world. Within ten hours, most people would be dead or insane. A young artist Clayton Riddell realises what is happening. And together with Tom McCourt and a teenage girl called Alice, he flees the devastation of explosive, burning Boston, desperate to reach his son before his son switches on his little red mobile phone?
Visa mer
Recensioner
2012-01-05
Betyg
Genom att göra något så naturligt för den moderna människan som mobiltelefonen till något otäckt och livsfarligt, så fångade den gå boken mig från första ord. Slutet lämnar mer att önska, men utan att vara typiskt King-irriterande.
Betyg
Stephen King är en skräckförfattare med en väldigt låg lägstanivå på sina böcker. När King är dålig så är han katastrofalt sådan. På samma sätt är hans högsta nivå så otroligt hög att han med en sådan bok snabbt kan återupprätta sin status som den störste inom genren, hur hög lägsta nivå andra författare än har.
När jag plockade upp Signal var jag till en början mycket skeptisk, jämförde den i huvudet med hans vedervärdigt dåliga alster om mördar manglar och besatta bilar. En bieffekt av just vetskapen om hans lägstanivå. Men jag chansade, och jag är glad att jag gjorde det!
Många av Kings böcker tycker jag kan vara lite sega i början, med ospännande inledningar etc. Men Inte denna bok! Redan på sidan 3 är det fullt ös medvetslös ända till sista sidan.
Storyn kretsar som sagt kring hur folk blir som besatta galningar efter att de talat i mobiltelefonen, och hela världen vänds med ens uppochner. Bokens känsla av undergång är i klass med Pestens Tid men jag drar även paralleller till filmen 28 dagar senare, där ett liknande scenario utspelas. Jag ser även en hel den paralleller till Cormac MacCarthys mästerverk Vägen då huvudpersonen och hans anhängare reser genom landet och upplever hur världen ser ut "efter katastrofen".
Bokens huvudperson är kanske inte den mest intressanta i sig själv, men desto mer intressant är hans relationer till de övriga personligheterna i boken, inte minst till hans fru och son. Och här är även en av bokens största styrkor, förutom just tempot: Persongalleriet. Ett antal personligheter kommer och går i boken och de har alla olika bakgrunder och olika relation till huvudpersonen i boken. Det är genom honom som vi får se världen som den blivit. Ur hans perspektiv får vi en bild av människorna i hans omgivning och på världen som den blivit.
Gillar man högt tempo, domedagsstämning och relationsdrama så är detta en riktigt bra bok. Om man därtill älskar skräck av det mer avslappnade och sorgliga slaget framför skita-på-sig-av-rädsla skräck är detta en given bok.