Cecelia Ahern Untitled Novel 1

Betyg

För snart nio år sedan läste jag PS: Jag älskar dig och den knockade mig nästan. Kanske blev jag mer berörd än vad jag egentligen brukar bli på grund av att en kollega precis hade mist sin man. Efter 20-25 års äktenskap så dog han, bara så där och utan förvarning. Det tog oerhört styggt på henne och jag hade inga som helst problem att känna med henne. Själv hade jag varit förskonad mot stor sorg, ändra fram till slutet av det året, 2012, när min pappa dog. Eftersom jag har något att relatera till nu så kan man ju tycka att uppföljaren Det sista brevet skulle påverka mig ännu mer.

Jag har nog egentligen ganska stora problem i början av boken, starten är lite som sentimental smörja. Först och främst så förstår jag inte riktigt premissen för historien. Holly har ju inte själv skrivit några brev, bara fått. Därför känns det lite märkligt att den här underliga klubben ber henne om hjälp. Eller kanske snarare försöker tvinga henne att hjälpa dem. Utan att för ett ögonblick stanna upp och fundera över vad de egentligen ber henne om och hur det kan påverka henne. Sanningen är att jag mest blir irriterad på alla dessa egoistiska, självupptagna och okänsliga människor. De må vara döende, men man måste ändå tänka sig för lite.

Helt ärligt så tycker jag inte att Det sista brevet behövs som uppföljare. Jag kände mig väldigt nöjd med avslutet i första boken, men visst, det är kul att se att det har gått bra för Holly.

OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2021/04/det-sista-brevet-av-cecelia-ahern.html

Betyg

En uppföljare är inte alltid så lätt att skriva, särskilt när den första slår knock på de flesta som läst den.
Jag tycker nog att Cecelia har lyckats rätt så bra. Kanske tycker jag att det nog inte når hela vägen men snudd på. Det som gör att jag känner så är att det historien ibland blir lite stillastående och kommer inte vidare. Hade önskat mig lite mer driv.

Den är gripande, sorglig och charmig på sammagång. Trots att den är oerhört sorlig för det mesta, så har den ju faktiskt ett mycket djupare budskap än att vara sorglig. Den vill få oss att reflektera och tänka till.

Jag berördes mycket av berättelsen såväl av alla karaktärer som är döende men framför allt över Hollys sätt att ta sig an saker när hon väl tagit beslutet och hennes sätt att växa under resans gång


En roman som pendlar mellan glädje och sorg. Jag sträckläste den. Ett tips, var beredd med näsdukar, för tårarna rinner.

Betyg

Är väl knappast ensam om att ha sett filmen eller läst boken ”PS. I love you”, så när uppföljaren nyligen kom ut blev jag nyfiken. Jag har nu läst ut den och ja - den kretsar kring död död död och jag hatar döden. Tänkte lägga ifrån mig boken så många gånger, men läste ändå ut den. Den är bra, lättläst, men så fruktansvärt sorglig. Stor triggervarning ifall du har lika stor dödsångest som jag.

Uppföljare till PS. Jag älskar dig.

Det har gått sju år sedan Hollys man Gerry dog, och sex år sedan sista brevet, där han bad henne att gå vidare.

Det var inte lätt att gå vidare, men Holly har hittat kärleken igen.

Holly blir inbjuden att gästa en podd, och går då veta att det finns en grupp som kallar sig PS. Jag älskar dig. Ingenting blir längre sig likt.

Gruppen PS. Jag älskar dig består av människor som alla är obotligt sjuka, och som vill lämna något efter sig.

De vill ha hjälp av Holly, men hon är inte så pigg på att dras tillbaka till alla jobbiga minnen, som hon försökt lägga bakom sig.

Åh vilken bok. Det gick inte att lägga den ifrån sig. Den är så gripande och fin, men även sorglig. Var beredd med näsdukar, för tårarna rinner.

Man berörs verkligen av karaktärerna som är så underbara.Tycker verkligen om de alla.

Trots det sorgliga finns här mycket glädje och skratt.

Även om du inte läst första boken går det att läsa denna.