
Carolus Rex var mitt namn. Det var jag. Karl XII fick jag heta efter långa släktleds räkning. Född i purpur 1682, skjuten till döds av en kulknapp avlossad från egna led. Kronan satte jag själv på mitt huvud. På väg till kröningsceremonin föll den i gatans smuts. Jag behövde den inte. Jag var 15 år gammal och smord av Herren. Om än finlemmad och smalaxlad var jag stark i beslut. Jag var suverän. Jag sände fler undersåtar i döden än någon annan europeisk regent. Alla lydde mina påbud. Jag vet vad de sa om mig: krigarkung. I början gick jag segrande ur striderna. Mot slutet led jag enbart förluster. Det påstås att jag jagade björn med större iver än kvinnor. Ingen kvinna väckte mitt begär. Därom talar jag icke. Jag fick aldrig en son. Till slut måste sanningen fram. Många säger att de funnit den. Många har i efterhand trott sig se skeendet. Finn här från min egen penna vad jag gjorde, det jag...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Explosivt om Karl XII:s levnad
Hur sann Ernst Brunners skildring av Karl II är kan jag inte bedöma. Men det är en formidabel berättelse om den svenska stormaktens undergång. Läsvärd till den sista av 807 explosiva sidor.
Greppet att låta kungen själv i första person hålla i fjäderpennan från pojkåren till skottet i tinningen vid Fredrikshald ger Ernst Brunner stora fiktiva friheter att brodera såväl monarkens tankar som känsloliv.
En värsting redan i slyngelåren krönt att härska över halva Europa med Guds välsignelse. En hänsynslös och halsstarrig krigarkung som med förakt näpsar sina egna generaler och rådgivare, närhelst dessa vädjar om förhandlingar och fred. En Messias i uniform som delar sina karoliners fältmässiga villkor men utan pardon låter dem frysa eller svälta ihjäl i tusental under ständiga framryckningar och ofta meningslösa bataljer. Sådan porträtteras han. En psykopat på ärans fält. En vettvilling. En gudfruktig tyrann som drabbas av både massdeserteringar och spott och spe för sin förmodade homosexualitet.
Med diplomati och förnuft kunde historiens lopp ha tagit helt andra vändningar. Ännu 1718 erbjöd sig Rysslands tsar Peter i fredsförhandlingar på Åland att hjälpa Sverige erövra Norge och låta Karl XII behålla merparten av det svenska Östersjöväldet. Men kungen vägrade sluta fred med ärkefienden.
Brunners ambitiösa verk sjuder av folkbildning. Hur många vet att Karl XII under exilen/fångenskapen i Bender lyckades sporra Turkiet till tre krig mot Ryssland? Eller de expeditioner han sände till Asien, Egypten och Det heliga landet för att dokumentera kulturella minnesmärken.
Jag saknar en förteckning över de källor Brunner anlitat. Även en personförteckning hade hjälpt läsaren att orientera sig i myllret av människor.