
It is an ordinary Thursday, and things should finally be returning to normal. Except trouble is never far away where the Thursday Murder Club are concerned. A local news legend is on the hunt for a sensational headline, and soon the gang are hot on the trail of two murders, ten years apart. To make matters worse, a new nemesis pays Elizabeth a visit, presenting her with a deadly mission: kill or be killed... While Elizabeth grapples with her conscience (and a gun), the gang and their unlikely new friends (including TV stars, money launderers and ex-KGB colonels) unravel a new mystery. But can they catch the culprit and save Elizabeth before the murderer strikes again?
Visa mer
Recensioner
Betyg
4,5/5
Torsdagsmordklubben har ett nytt fall att lösa. Det är tio år gammalt och involverar journalisten Bethany Waites vars bil hittades nedanför ett stup. Men hennes kropp var inte i den. Så vem gjorde så att bilen hamnade där, och är Waites vid liv så här många år senare? Samtidigt dras Elizabeth in i något hon knappt kommer ur, när en svensk viking vill att hon ska döda en av deras gemensamma bekanta. Om hon inte gör det inom två veckor, då ska minsann vikingen döda en av hennes allra närmaste.
Richard Osman är en av mina absolut största tv-favoriter som programledare och han gör mig inte heller besviken när det kommer till skrivande. Kulan som inte träffade är tredje delen i serien om pensionärsgänget i Torsdagsmordklubben, och jag skulle säga att delarna är fristående, eftersom det är ett nytt fall i varje. Däremot har man såklart mer behållning av att läsa dem i ordning och lära känna alla redan från början.
Jag är mycket förtjust i persongalleriet och det känns sådär urtypiskt brittiskt att ha en seniorby där en grupp använder torsdagar i pusselrummet till att lösa mord. Det som är så smart är att Osman har lyckats få alla att ha sina egna karriärer som de pensionerats från, så alla har de sina kvalifikationer och bakgrunder som gör dem nyttiga. Mest förtjust är jag faktiskt i Joyce och i Elizabeth som är så olika men som verkligen fungerar ihop hur bra som helst. Jag är också väldigt förtjust i Bogdan, som är mer hedersmedlem i gänget och allt-i-allo.
Trots att boken är nästan 400 sidor, känns det inte så och allt bara flyger förbi i en blandning av spänning och humor blandat med lite allvar och sorg. Ing-Britt Björklunds översättning är jättebra och lämnar inget att önska. För varje ny del, blir jag lite mer förtjust i alla karaktärer och Richard Osman lyckas bättre och bättre med att hitta sin skrivstil.
Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del om Torsdagsmordklubben.
Betyg
Det här är cosy crime när det är som bäst! Det är smart, rappt, mysigt och roligt. Dessutom med en viss svärta och sorg utan att det blir för tungt.
Det är förvisso ett gäng karaktärer att hålla reda på nu, eftersom många fortsätter att ha en anknytning till Torsdagsmordklubben även efter att ha spelat ut sin roll i första eller andra boken. Osman håller som tur är isär karaktärerna på ett skickligt vis, och alla har sin egen röst och personlighet. Ibland är det mycket som pågår parallellt men det bollas runt med precision. Kapitlen är dessutom korta vilket bidrar till flyt i läsningen.
I den här boken tar sig klubben an ett gammalt mysterium med en försvunnen, antagen död, journalist. Hennes bil uppfångades på vägkameror vid två tillfällen strax innan den kraschade över en klippa och ner i fördärvet - vid det andra tillfället ser det ut som att hon har sällskap i bilen. Hur kan det komma sig? Torsdagsmordklubben försöker bena ut mysteriet och lyckas på samma gång blanda sig i nya, pågående fall. Helt plötsligt börjar saker som tidigare verkat vara tillfälligheter finna sammanhang, och hemligheter kommer upp till ytan. Vems hemligheter är det? Var finns kroppen? Varför tar en kvinnan med koppling till försvinnandet livet av sig, efterlämnades märkliga lappar?
Missa inte den här kulan till bok! Det är en riktig fullträff, oavsett vad titeln antyder. Gillade du första boken kommer du älska den här för de blir banne mig bara bättre och bättre!