
Recensioner
Betyg
I staden Brighton, längst med den Engelska sydkusten, strosar Fred Hale runt i ett försök att hitta sällskap och fristad. Det är en nipprig Fred som påstår sig vara dödsmärkt och kommer, enligt honom själv, att inte komma levande ifrån Brighton. Ida jobbar som servitris i staden och blir den sista personen att samtala med Fred. Hon noterar Freds beteende och oro; och i ljuset av detta vänder hon sig plikttroget till polisen när Fred plötsligt avlider, under mystiska omständigheter, men polisen avskriver det hela som en incident och avvisar Idas mordteorier. En självsäker och en rättskaffens Ida tar sig an att lösa fallet själv, utan myndigheternas stöd. I Brightons undre värld med gänguppgörelser, skumraskaffärer och utpressning är en ung Pinkie, uppkommande gangsterledare, redan veteran. Pinkie uppvaktar en ung servitris vid namn Rose som sakta hänförs av honom och hans charm. Samtidigt försöker Pinkie vinna territorium över sin rival Colleoni som är likasinnad och beredd att kliva över lik för sin sak. All denna intrig skildras i Brighton som vanligtvis är en gemytlig, lugn semesterort där kungligheter drar sig tillbaka för att koppla av. Men i romanen Brighton Rock blir det varken ro eller vila för någon.
Brighton är, som sagt, en stad som under ytan gungar av organiserad brottslighet och uppgörelser. Författaren Graham Greene skildrar i romanen Brighton Rock hur servitrisen Rose från den trygga och vardagliga världen krockar med den kriminella världen som leder till ödesdigra konsekvenser och vägskäl. Det är en handling som fängslar och underhåller sinnet samtidigt som den speglar intressanta och färgstarka karaktärer. Det är ett svävande och suggestivt språk som Greende träffsäkert lyckas beskriva och skildra. Brighton Rock är och förblir en roman som självsäkert intar en prominent plats i litteraturhistorien.
2011-11-10
Betyg
Denna bok var något svårsmält - jag förstod mer genom att se filmen och den skapade en mer sammanhängande helhetsbild - dock tycker jag filmen misslyckades med att porträttera Ida. Henne fascineras jag nämligen av i boken. Trots att boken var något svårsmält, förmodligen på grund av att den var något avancerad och gammaldags i sitt språk, så tyckte jag den var intressant och välskriven med någon ny dimension ett filmiskt språk - med stycken nästan skrivna som filmsekvenser/klipp - snuttar regisserade med exakta detaljer men med utelämnande av de plötsliga förflyttningar som ofta sker. Boken väckte verkligen projektionsbilder i mitt huvud. Det gammaldags språket som jag tidigare nämnde gjorde att jag verkligen upplevde tidsandan - jag kände den melankoliska och vemodiga känslan. Karaktärerna fascinerade mig mycket - inte bara Ida - utan även Pinkie och Rose. Karaktärerna beskrivs på så intressanta sätt och har intressanta tankar; de är goda, onda, färgstarka, splittrade, fördärvade, "gröna", oskyldiga, avvikande - oerhört intressanta att betrakta som läsare av denna bok.