I Bröd och mjölk skriver Karolina Ramqvist om en ensam flickas uppväxt fylld av doft, färg och smak. Det handlar om maten som lockar och skrämmer. Hon minns mandarinerna, det rostade brödet, hur ett av de första orden var Schwarzwaldtårta. Att en tallrik färdiggräddade pannkakor på diskbänken betydde att hon skulle vara ensam hemma. Hon minns sin mammas doft, sin mormors risgrynspudding och första gången hos pappan, hur han lagade en perfekt middag till henne. Vem var hon? Hur blev hon? Hon spårar sin uppväxt i minnena av människorna, och maten, den som kan fylla hela hennes sinne och samtidigt hotar att förtära henne. I centrum står matsalsbordet som gått i arv, ett bord tänkt för stora middagar, som hon oftast suttit vid ensam. Hon har tagit med sig det till ettan där hon ska bo, varannan vecka med sin lilla dotter. Allt hon vill är att överkomma besattheten vid mat - och laga en...
Visa mer
Recensioner
2024-02-06
Betyg 
En ovanlig och välskriven bok om ett liv från barndom till vuxen mamma skildrad genom mat och hennes förhållande till matlagning.
2023-10-20
Betyg 
Välskriven och det var ett fint grepp att berätta om barndomens präglande rätter, myset med mat med mormor och sådant man kan relatera till. Tyvärr kunde jag inte alls känna igen mig i ängsligheten runt att umgås med pappan som tydligt visade intresse för hennes liv istället för mamman som helt verkade vara frånvarande stora delar trots att de bodde tillsammans. Det kändes också lite forcerat på slutet där hon i många, många år lyckats dölja sitt mående för maken utan att vi begrep hur.
2023-04-08
Betyg 
Tyckte mycket om denna bok. Annorlunda men väldigt bra att få en persons uppväxt berättad genom matminnen. Även väldigt bra skildrat hur komplex relationen till mat kan vara.
Betyg
Jag är kluven. Tyckte boken var svår att komma in i med hundra sidor beskrivningar av barndomens maträtter innan det började ta form. Därefter en smärtsam och insiktsfull berättelse om ett matmissbruk och ensamhet som skapade vågor av illamående i mig. Kanske är igenkänningen lite för stor. Lite för smärtsamt stor. Kanske läste jag boken för tätt inpå julens feta maträtter och godisbord. Jag kan inte avgöra. Jag läste sista sidan med en lättnadens suck, att den äntligen var slut.
Betyg
Jag är kluven. Tyckte boken var svår att komma in i med hundra sidor beskrivningar av barndomens maträtter innan det började ta form. Därefter en smärtsam och insiktsfull berättelse om ett matmissbruk och ensamhet som skapade vågor av illamående i mig. Kanske är igenkänningen lite för stor. Lite för smärtsamt stor. Kanske läste jag boken för tätt inpå julens feta maträtter och godisbord. Jag kan inte avgöra. Jag läste sista sidan med en lättnadens suck, att den äntligen var slut.
2022-08-14
Betyg
Snyggt skriven och otroligt engagerande. Jag känner djupt för det ensamma barnet och den en ensamma vuxna.
2022-06-29
Betyg 
Första boken jag läser av Karolina Ramqvist och den gav verkligen merSMAK😃
Väldigt berikande och smärtsam. Om bottenlös övergivenhet, sensuell mat(lagningens)lust, besatt tröstätande, föräldra- och barnrelationer, Tolvstegsgemenskap.
Jag kan relatera till nästan allt och plötsligt minns jag mammas risgrynspudding!
Avslutningsorden kan även vara mitt credo:
"Tvärtom tycker jag om tanken på tomheten längst in. Jag föreställer mig den som en stor vit rymd att falla ut i."
Ja, jag faller ut i den varje gryning i självhypnosens trance.
Där ör jag besvärs- och bekymmersfri. Upplöst och sammansmält.
2022-06-10
Betyg
Som hon skriver, Karolina Ramqvist! En av de modigaste böcker jag läst. En hjärtslitande, brutalt insiktsfull och väldigt sinnlig skildring av barnets förhållande till sig själv och sina vuxna, och hur maten blir ett sätt att hantera och kompensera för de tomrum som uppstår inuti när vuxenvärlden sviker.
Torbjörn Nilsson gillar
