Bränt barn

Betyg

Den första bok jag läser av Dagerman. Den naglar fast mig. Ja,den är ett litet mästerverk, även om jag personligen inte blev så förtjust i slutet. Därav fyran i betyg.
Bengt är obehaglig i sitt självbedrägeri och sin självgodhet, och boken ger mig möjlighet att se och försöka omfamna dessa sidor hos mig själv.

Betyg

Spännande och ibland upphetsande skildring av en manisk och förbittrad ung mans relation till sig själv och sina närmaste. Hans aggressivitet, hans självbedrägeri, och hans starka längtan efter kärlek. Skildrat med en dynamisk form, där vartannat kapitel är ett brev.

Betyg

Stig Dagermans klassiker om kärlek, hat och rädsla är hans mest översatta och internationellt mest kända verk. Här hemma fick boken blandad kritik.
Författaren befann sig i Bretagne 1948 för att på Expressens uppdrag göra en uppföljare till reportaget Tysk höst. Inspirationen uteblev. Han skrev i stället skönlitterär prosa.
Bränt barn handlar om Bengt, en ung studerande som just förlorat sin mor. På begravningsdagen upptäcker han att pappan har en älskarinna. Relationen upplever han som ett svek mot den döda modern. Avskyn mot faderns förbindelse bottnar i Bengts krav på renhet och respekt, åtminstone under sorgeåret. Hans pubertala, för att inte säga patologiska och nästan övermänskliga stränghet gör honom till en sammansatt men ganska obehaglig karaktär.
När ynglingen tror sig förstå att även den dyrkade modern haft en utomäktenskaplig affär, inser han att det snarare är ljudet av slammer med porslin och kastruller i köket han saknar än modern som person.
När pappan introducerar sin nya kvinna känner Bengt genast en motvillig attraktion. Hur denna motvilja efter hand byts mot förbjuden passion, åtrå och kärlek är romanens starkaste sida. Stig Dagerman briljerar i språklig sensualism utan att förlora sig i intima detaljer, som är så vanligt i vår tids erotiska skildringar.
För Dagerman är brinnande kärlek och glödande hat två sidor av samma mynt. Dessa känslokast under kort tidrymd kan man möjligen tycka väl bryska.
Den psykologiska trovärdigheten i unge Dagermans relationsdrama har ömsom hyllats, ömsom kritiserats av recensenterna. Själv tycker jag att Bränt barn är ett mästerligt romanbygge så när som på de två sista kapitlen. De känns överflödiga och drar ner mitt betyg sextiosju år efter utgivningen. Jag hade föredragit ett mera öppet slut.
Stig Dagermans prosa med dess bilder, närvaro, enkelhet och ofta omvänd ordföljd är en njutning. Få kan som han skildra passionens intensivaste moment:
”Det som binder henne och det som också binder honom är ögonblickets skönhet. Ingenting är ju så vackert som de första ensamma minuterna med någon som skulle kunna älska en och någon man själv skulle kunna älska. Det finns ingenting så tyst som de minuterna, ingenting så mättat med ljuv förväntan. För de få minuterna är det som man älskar, inte för de många som följer. Aldrig mer, vet de, skall något så vackert hända dem.”

Betyg

ganska dyster.

Betyg

Lite lagomt melankoliskt psykologiskt porträtt av en ung man. Lätt och fint skriven, inga luckor av bristande kvalitet av vad jag kommer ihåg. Svag 3:a

Betyg

Deprimerande, 80 s hade passat bättre än ca 300.

Betyg

Han är en underbar stilist. Att läsa texten ger en känning av att samtala med en känslomänniska. Texten ger en äkthet och närvaro som bara riktigt bra författare kan få till.

Betyg

Gillar den mest för texten, språket. Tappade intresset stundtals, men jag kommer garanterat att läsa mer av Dagerman.

Betyg

Berörande, tänkvärt och välskriven, och även om det tar ett par sidor innan den väl kommer igång är det svårt att sluta läsa när den väl börjar ta fart. Jag har inte läst speciellt mycket Dagerman innan, men det är nog dags för det!

Betyg

Möjligen någt seg i början, sedan steg tempot och jag var fast. Gillar Dagermans knivskarpa formuleringar och intressanta vinklingar. Sällan jag blivit så lilla berörd av en bok som av denna, man kan verkligen ta på ångesten och spänningen som författaren skapar med små medel. Mycket skickligt!

Betyg

Fantastisk skildring av känslor, spänningar och intriger utan det invecklade och metaforiska språk som genomsyrar andra böcker av denne författare. Trots det annorlunda språket förloras inget av Dagermans pricksäkra känsla för vilka ord som passar precis rätt.

Betyg

Stundtals löjligt briljant ur litterära, filosofiska och emotionella perspektiv.
"Livet är ett inställt självmord", indeed.

Betyg

Det finns säkert många sätt att läsa den här boken på. För mig handlar det om en ung människas kamp om vad livet egentligen är. Huvudpersonen går igenom sorg, upplevda svek, en förbjuden kärleksrelation med Oidipusanknytning och ett självmordsförsök.
"Så länge man kan lita på sig själv är i själva verket inget förlorat." Det riktigt ångestskapande är när man inte ens kan göra det och därför analyserar han hela tiden sig själv, sin omgivning och sina handlingar.

Boken är skriven 1948 och känns angelägen även idag, även om den förmodligen väckte mer moralisk anstöt då.

Betyg

Bränt Barn läste jag första gången som elvaåring, och sedan dess har det varit en av mina absoluta favoritböcker. Jag har läst om den så många gånger att jag har tappat räkningen. Dagermans beskrivningar, de mångbottnade karaktärerna... Det finns så otroligt mycket att upptäcka i den här boken! Fortfarande slår jag inte ihop den utan att ha kommit på något nytt.

Betyg

Fantastiskt rikt språk. Karaktärerna är motsägelsefulla och därmed realistiska. Det finns ingen som är direkt ond eller direkt god. Dessutom är intrigen full av överraskningar och oväntade vändningar.