Bön för Tjernobyl

Än så länge kanske vi bara kan ana de fulla konsekvenserna av katastrofen i Tjernobyl 1986. Svetlana Aleksijevitj reste runt i tre års tid och intervjuade människorna i området. De berättar om något som ingen har varit med om tidigare. Hur de måste uppfinna sitt eget sätt att leva, sina egna referensramar. En skakande samling vittnesmål som ställer stora, avgörande frågor ur den lilla människans perspektiv.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Aleksijevitj, vilka vittnesbörd hon förmedlar!
Alla är de olika, men ändå lika gripande, fruktansvärda, viktiga - vart och ett.
Jag vill tacka Aleksijevitj för att hon vet vad som måste berättas - för mäniskligheten och för framtiden.

Jag har nog aldrig närmat mig Tjernobylolyckan på detta mänskliga och emotionella sätt som boken ofrivilligt skapar. Innehållet väcker så många stora frågor. Frågor om mänskligheten, tekniken, framtiden, världsundergången, tron på Gud och varför den oskyldiga drabbas.

Hösten 2013 åkte jag på bussresa i norra Ukraina med organisationen Tjernobylbarnens OAS och jag känner att boken beskriver min upplevelse av dessa områden ganska bra. Ödelagda områden, obrukad jord och infrastruktur som slitits ut - ”vägar som tvättbrädor”! Efter att ha läst boken vill jag åka dit igen, jag tror att jag skulle se med lite andra ögon på samhället och människorna där.

Jag hade två klasskamrater i gymnasiet som i sitt projektarbete intervjuade någon representant för Ringhals, angående huruvida det är farligt med kärnkraft eller inte. Faktan som de fick presenterad för sig var bland annat att det inte kunnat påvisas någon ökad cancerförekomst till följd av Tjernobyl. Detta var 2014, hur kunde mina klasskamrater få en så felaktig fakta från ett av Sveriges egna kärnkraftverk? Bön för Tjernobyl är ett motbevis rakt igenom. Tjernobylolyckan var inte oskyldig, den drabbde människor, djur och till och med jorden själv! Makten hycklade då, makten hycklar nu. Kärnkraft är inte ofarlig, men som någon i boken säger: ”Jag är framstegsvänlig! Jag är för vetenskap! Ingen vill avstå elektriskt ljus...” - jag instämmer och likafullt väcker boken en fråga om huruvida vi faktiskt kan hantera vår vetenskap, vår teknik. Förstår vi fullt ut konsekvenserna av våra framsteg? Vet vi hur vi skapar framsteg utan att det också blir risk för baksteg? Och detta att konsekvensen, som i detta fallet, rentav kan bli värre än krig på många sätt. Människor tvingas fly från sin egen jord, marken blir obrukbar, för en oändlig tid finns strålningen kvar, människor tvingas lämna sina hem på grund av något osynligt ont. Från ett krig kan du fly, men komma tillbaka senare och bygga upp något, men försöker du göra det i Tjernobyl så kan du dö även om ”kriget” är förbi. Den ”fredliga atomen” är ju en stor framgång för världen i stort, men det är ju också den avancerade tekniken och vetenskapen som kan skapa så stor förödelse! Inte ens okunskapen är så farlig, tänker jag, eller är det vår ofullständiga kunskap om vad vi skapar som är problemet?

Boken är en väckarklocka som säger till mig att jag inte fått lära mig tillräckligt i skolan. Varför har vi inte fått lära oss mer om hur kärnkraft funkar när det är en så central del av hur vi lever våra elektricitetberoende liv? Mer av fysik-, kemi- och samhällskunskapen borde ägnas åt att studera detta - annars är vi blinda medborgare, precis som de oskyldiga Tjernobyloffren! För att inte tala om den svenska okunskapen kring Sovjet!

Sanna Carlborg

2016-07-10

Betyg

Bör övertyga vem som helst om att kärnkraft måste avvecklas.

Men är Aleksijevitj en bra författare? Eller "bara" en enastående journalist?

Anders Börjesson

2016-05-02

Betyg

Starkt och plågsamt. Men måste absolut läsas. Kunde själv bara läsa den i små portioner, varvade med annan läsning.

Marianne Strandberg

2016-03-03

Betyg

Jobbig. Hjärtskärande. Fruktansvärd. Bör absolut läsas!!!

Åsa Andersson

2016-01-16

Betyg

Underbar på men ett fruktansvärt ämne. Otroligt hjärtskärande men ack så nyttigt att lära sig mer om.

Lars B.

2015-09-12

Betyg

Läste den gamla kortare utgåvan. Oerhört stark. Aleksijevitjs sätt att väva ihop alla dessa röster är mästerligt. Vill läsa resten i "Utopins röster" nu.