»Vad är det du läser?« Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon diagnosticerats med långt framskriden cancer. Detta är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens sfär är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar. Bokklubben vid livets slut är en ömsint hyllning till en älskad mamma, och en inspirerande betraktelse över böckers förmåga att skapa mening och glädje ur kaos och förgängelse, att skänka oss tröst och...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Den här boken fick jag som en överraskning från förlaget sommaren 2013. Även om den lockade till läsning redan då så kände jag att den låg lite för nära min egen verklighet för tillfället. Min pappa dog bara ett halvår innan boken dök upp och det kändes lite väl tungt att ge sig på en bok med det här temat. Och så blev den stående där. Tills nu. Läs mer på min blogg
Betyg
Håller med tidigare kommentarer om den förskönade bilden av modern, men å andra sidan skulle jag om jag skrivit om min egen mor i livets slutskede gjort samma sak. Platta beskrivningar om böckerna de läser, men som Schwalbe själv skriver "Nita hade ingenting gemensamt med mamma, förutom att de båda läste böcker. Men jag kunde förstå varför mamma tyckte bäst om den novellen. Alla som läser har en sak gemensamt-läsningen". Det är ganska fint att läsa om andra som läser.
Betyg
Denna bok berör mig inte alls. Det är en ren beskrivning av hans tankar om sin mamma och hennes situation när hon drabbas av cancer. Det är oxå en beskrivning av hennes värv genom livet och hennes förträfflighet. Inget fel i att lyfta fram människors förträfflighet, men författaren gör det helt utan att jag fångas av det hon utfört, den hon är, eller hur andra uppfattar henne. Platt är nog det rätta ordet.. Hade hoppats att det var en roman, men det var det ju inte... och sedan undrar jag lite över varför han genomgående stavar fel till sin mammas namn, i synnerhet efter kapitlet där mamman påpekat att han stavat fel på ett dokument... och det finns allt fler stavfel och när det är sådant en lägger märke till då har minsann inte boken gjort något vidare intryck... de sista 20 sidorna var väl de som var bäst... där var det väl något som hettade till... men annars, nej, detta var ingen bok för mig...
2014-07-28
Betyg
Blev aldrig riktigt berörd av denna. Känns som om Will förskönar väldigt mycket och strävar efter att måla upp sin mamma som ett helgon. Det är ju förståeligt på sätt och vis, men gör boken väldigt ointressant. De intressantaste bitarna var ju när de diskuterar en bok man själv har läst, men de man inte har läst kändes ganska meningslösa att läsa OM när man kanske borde läsa dem istället...
Finns bättre böcker i samma genre.
Betyg
Med finess väver Schwalbe sakta en väv som består av minnen, ögonblick i nutid, tankar om framtid varvat med diskussioner om litteratur. Inte osökt påminns du om litteraturens läkande makt och att emellanåt är livet helt enkelt för svårt att tackla, men genom ett samtal om något annat, till exempelvis om en bok, får du ändå fram vad du vill ha sagt.
Läs mer här: http://litteraturkvalster.wordpress.com/2013/06/05/bokklubben-vid-livets-slut/