
Någon försöker döda Sveriges mest bästsäljande författaremed en penna på bokmässan i Göteborg. Dekadenta,överviktiga skandaljournalisten Berit Hård råkar filmaattentatet. Med rått sinne för underhållningsvärdet hos enmediebransch i kris inleder Unni Drougge spänningstriloginmed Berit Hård som centralfigur."(...) hennes drastiska humor är en bristvara i det normalsvenskadeckarträsket."AFTONBLADET"Unni Drougge synar bluffen. Rivigt, rått och rakt pårödbetan."YSTADS ALLEHANDA"Boken är skriven på ett fräckt och frejdigt språk. Det kangnistra om formuleringarna. Det ångar om sidorna."GEFLE DAGBLAD"... en vild historia där kultur- och mediavärlden kölhalaspå ett sätt som Sverige inte sett maken till sedan Strindbergvar i farten."BORÅS TIDNING"En romanhjältinna som jag blir väldigt förtjust i, nästanmot min vilja."BOKHORA"Det är omöjligt att inte bryta ihop av förtjusning övernidbilden av de hybrishöga...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Ibland läser jag om böcker och då det av någon för mig oklar orsak, det inte verkar som om Unni Drougge kommer att komma ut med några fler böcker(hon har inte släppt någon ny bok sedan 2013) så fick jag för mig att läsa om trilogin med den härliga Berit Hård.
Det verkar som om någon försökt mörda Jan Guilliou med insulinpenna på bokmässan i Göteborg. Vem är gärningsmannen och varför? Vilka är Guillous fiender?
Berit Hård, dekadent och överviktig reporter på Veckans Oj (det största lågmärket inom tidningsvärlden, skvaller för en tia) bevittnar hur Guillou ramlar ihop och filmar incidenten. Berit Hård, en pimplande, kedjerökerska med en allt annat än diskret garderob, med pytonorm som husdjur som ständigt raggar upp unga ragg för natten för att sedan slänga ut dem på morgonen- något som givit henne smeknamnet "Kåta Berit"- springer ihop med "flodhästen" Leif GW Persson på bokmässan. GW, med sina hängselbyxor är inte särskilt oroad över vännen som nu tagits till akuten. Han är mer orolig över en viss Unni Drougge som också finns på bokmässan. GW övertalar Berit för en stor summa pengar att ta reda på vad för skandalbok som Unni Drougge, eller den ständigt panka, manshatande skatan som han också kallar henne för- håller på att skriva.
När Berit möter den neurotiska författarinnan som håller på att skriva en bok om en underjordisk sexhärva med barnporr där allt från herrar i politiken till högt uppsatta män inom polisen ska vara inblandad- blandas Berit ofrivilligt in i en makaber intrig med gangsters, skumma pengar och farliga herrar. Allt är så galet, att allt kanske är en enda stor bluff?
Ett flertal kända ansikten medverkar i den här romanen, inklusive Unni Drougge själv. Hur mycket sanning kan det finnas här? Såväl Guillou som GW får sig några törnar här i boken, något de nog kan tåla, men hon skriver också ganska så underhållande om sig själv.
Bluffen bjuder på mycket svart humor, den är fylld med underhållande karaktärer, språket är underhållande och bra och den är småspännande. Berit är en härligt ganska så okvinnlig karaktär- lite mer av grisig gubbe.
Som så många andra av Unnis böcker så sticker den här boken verkligen ut från mängden. Och jag fortsätter min resa med Berit Hård i "Förkunnaren" nu på direkten.
Toppbetyg!
2018-06-09
Betyg
Det enda beundransvärda jag kan säga om denna bok är att författaren lyckades då den utgiven! Riktigt urusel. Läs inte denna bok!
Betyg
Att Unni tar in folkkära Leif G.W Persson och Jan Guillou till sina karaktärer och det är ingen smickrande bild hon hon målar upp, även hon själv blir en karaktär, och inte någon liten utan får stort utrymme i historien , kan tyckas är konstigt. Men jag älskade historien och kunde inte släppa den ifrån mig, den är orealistisk och syftet är kanske ett säljtrick men jag bryr mig inte så länge jag har svårt att slita mig från boken. Så jag tycker det är synd att Unni har blivit sågad för Bluffen då jag älskade varenda en sida , och Leif G.W Persson och Jan Guillou var mer intressanta i bluffen än de är i verkligheten!
Betyg
Det var med viss skepsis jag började lyssna på den här boken.... Jag hade lite bråttom när jag var på biblioteket och bara tog en ljudbok på måfå ur hyllan. Övertygades att försöka iaf pga av att Katarina Ewerlöf läser. Skepsisen höll i sig de första kapitlen och jag tänkte att det här var ju inte mycket att ha. Men plötsligt, omärkligt, var jag fast i berättelsen utan att veta när det hände. Språket är rått, huvudpersonen liknar ingen annan kvinnlig "hjältinna", jag gillar humorn och skrattar gör mig själv när jag lyssnar. Sedan blir jag fullständigt fascinerad över att verkliga människor vävs in i berättelsen med namn och allt, dessutom är författarinnan själv med i en rätt stor del, som sig själv. Glasklart?! Rusade till bibblan för att låna del två i denna trilogi och blev lite besviken på att det inte är samma uppläsare.... Men hoppas det funkar lika bra.
2012-12-07
Betyg
Början är seg och jag saknar det språk och röst som Drougge har i andra böcker. Men det tar sig med besked och ovanpå engagemanget är det så härligt meta att man bara myser.
Betyg
Bluffen är en fiktiv berättelse men Drougge har använt verkliga personer som romankaraktärer, även sig själv. Det ger henne en möjlighet att vara elak mot folk samtidigt som hon kan hävda att allt bara är påhittat. Det är faktiskt roligt. Hade hon bara varit en bättre stilist hade det kunnat vara en riktigt bra bok.
Betyg
Jag har aldrig tidigare läst någon bok av Unni Drougge så Bluffen fick bli min första unni-bok.
Jag hade inga stora förväntningar på boken. Jag hade ingen aning om vad den handlade om när jag började läsa. Jag hade förmodligen aldrig läst boken om det inte varit så att jag fått boken som recensionsex.
Jag blir fundersam när Jan Guillou och Leif GW Persson dyker upp i boken. Jag är rädd för att det bara ska bli ett smutsskastande och sandlådenivå men jag tycker som tur är att så inte är fallet. Visst får Guillou och Persson en och annan känga men det borde dom kunna ta. Även Drougge själv dyker vilket är lite underligt men också komiskt.
Jag tycker mycket om Drougges raka och klara språkbruk. Det passar både Berit och intrigen. I Bluffen kritiserar Drougge det maktstyrda mediasverige. Hon skildrar också hur trångt det kan vara att slå sig in på denna marknad.
Berit är verkligen en annorlunda huvudkaraktär. Hon är ganska lat, envis, ofta otrevlig, mullig och kort. Dessutom har hon en pyton som husdjur. Jag tycker att författaren håller balansen med Berit. Det är lätt att det bara blir fånigt när man gör en anti-hjälte men jag tycker att det fungerar. Det går faktiskt inte att motstå att gilla Berit även om det ibland bär mig emot.
Boken är satirisk, underhållande och riktigt rolig. Det ska bli väldigt spännande att se vad nästa bok i serien kommer att handla om. Jag ser fram emot den.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
/Pia
2011-06-06
Betyg
Unni Drougge delar ut litterära käftsmällar till Leif GW Persson och Jan Guillou i form av en uppkäftig roman. Huvudkaraktären är en rejäl donna med gubbspråk som hamnar mitt i händelsernas centrum. I vanliga fall är den här sortens böcker med parodikänsla inte riktigt min stil, men Bluffen känns förvånande uppfräschande.