
A Kirkus Reviews Best Nonfiction Book of the Century From one of our most powerful writers, a work of stunning frankness about losing a daughter. Richly textured with bits of her own childhood and married life with her husband, John Gregory Dunne, and daughter, Quintana Roo, this new book by Joan Didion examines her thoughts, fears, and doubts regarding having children, illness, and growing old. Blue Nights opens on July 26, 2010, as Didion thinks back to Quintana's wedding in New York seven years before. Today would be her wedding anniversary. This fact triggers vivid snapshots of Quintana's childhood--in Malibu, in Brentwood, at school in Holmby Hills. Reflecting on her daughter but also on her role as a parent, Didion asks the candid questions any parent might about how she feels she failed either because cues were not taken or perhaps displaced. "How could I have...
Visa mer
Recensioner
2013-09-23
Betyg
Verkligen inte min typ av bok. Oerhrt sentimental, men fick nd inte mig att knna ngonting. Frstr inte varfr den har blivit s hyllad...
Betyg
Joan Didion har skrivit nnu en vacker sorgebok. Den frra boken Ett r av magiskt tnkande om makens dd blev en lysande bestseller. Kort efter denna tragiska hndelse blev hennes enda dotter, Quintana, sjuk och dr bara 39 r gammal. Det som inte fick hnda hnde. Nr vi talar om ddlighet talar vi om vra barn sger Didion och menar att frn den stund som vi fr ansvar fr ett barn finns rdslan fr dden dr. Den nya boken r tillgnad dottern och har en titel som r vl vald. Bl skymning ger ett vackert ljus precis innan det obnhrligt kommer att mrkna.
Livet frsts baklnges, men levs framlnges, sa Kierkegaard och hr bearbetar den 75-riga frfattaren sina minnen av dottern. Det handlar om frldraskapet, sjukdom, dd och ldrande. Hon r vemodig och anklagar sig sjlv fr att ha varit en dlig frlder. Varfr var hon s upptagen av sin yrkeskarrir, lyssnade hon egentligen p sin dotter? Quintana hade periodvis mtt vldigt dligt, trots sin privilegierade uppvxt. Hon fick flera psykiatriska diagnoser och sjlvmedicinerade med droger. Hon plgar sig med tankar om att problemen i grunden berodde p den adopterade dotters rdsla fr att bli vergiven. Didion vrnar om barnets rtt till integritet, att barn behver f vara barn, och reflekterar ver att vi idag kontrollerar och binder dem till oss i strre utstrckning n tidigare. Curlar dem nda in p universitetet.
Nr de mest lskade mnniskorna r borta r minnen inte heller till trst. Minnen r det man inte lngre vill komma ihg, sger hon och menar gamla skoluniformer, blekta foton frn lika bleka hndelser och inbjudningskort frn mnniskor som inte lngre r gifta. Livet r det som pgr medan vi sysslar med annat och att Didion vill inte frlika sig med tanken p att ldrandet kommer att begrnsa henne. Hon vill hlla sig levande, hlla sig igng. Jag r svag fr melankoliskt skrivna bcker och gillar hennes stt att formulera tankar i frgestllningar som blir till en vemodig reflektion ver ddlighet och tid.
(Publicerad i Norran den 28 februari 2012)