Blood's a Rover

Ellroy, James

| 2002

Flag from en

63


Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Andreas Homanen

2013-06-26

Betyg

Så kom jag då äntligen till avslutning på American Underworld; ”Blood’s a Rover”. Efter att ha blivit fullständigt golvad/knäckt/inspirerad av ”the Cold Six Thousand” för ett par år sedan, insåg jag att jag var tvungen att börja om. Så det blev till att läsa LA Noir-serien, Lloyd Hopkins-ditot och ”Mina mörka vrår”. För att nu då ta tag i American Underworld på riktigt.

”American Tabloid” var en befrielse att läsa – den förtvivlan jag kände första gången jag läste ”The Cold Six Thousand” var förståelig. Första boken kom ju först av en anledning. Nästa del flöt på betydligt enklare än förra gången.

Sen då ”Blood’s a Rover”. Den tar vid precis där Cold Six slutar, och vi får följa med på en mardrömsresa genom USA:s historia 68-72. Som tidigare följer vi skeendet ur tre personers synvinkel parallellt; Dwight Holly och Wayne Tedrow Jr., som båda är gamla bekantskaper, samt Donald Crutchfield. I utkanten förekommer diverse aktörer som passerat i tidigare böcker. J. Edgar Hoover inte minst.

Vad som faktiskt händer är egentligen irrelevant – kan du din amerikanska nutidshistoria så har du handlingen. Åtminstone i James Ellroys ögon. Huvudpersonerna bevittnar och skapar denna historia. Och får dras med följderna.

Förutom att namnen på huvudkaraktärerna är annorlunda är det mycket som är sig likt. Det är alltså riktigt stenhårda typer. Som självmedicinerar sig. Som är oerhört våldsamma. Som är intelligenta. Men mest våldsamma. Och som kraschar. Vissa mönster upprepar sig i och med rookien Crutchfield, som gradvis går från att vara just rookie till att bli lika garvad som de äldre. Ward Litell går verkligen att känna igen.

Stilmässigt känns det som att James Ellroy håller igen. De normala meningarna är betydligt fler än i ”The Cold Six Thousand”. På bekostnad av Stackato-stilen. Men det är ändå tydligt att det är James Ellroy och ingen dussindeckare.

Och solklart värt att läsa.

M

Mårten Dahlberg

2011-11-16

Betyg

Vet inte riktigt vad jag ska säga. OTROLIGT avskalat i början av boken. Gripande och bra.

Martin Kummander

2011-05-30

Betyg

mycket bra avslutning på en trilogi, mycket bra karaktärer, inte riktigt lika korthugget språk som i sextusen kalla dock

Nils Thor

2011-05-13

Betyg

Tyvärr en besvikelse.
Han skriver korta meningar. Han upprepar sig. Han skriver för mycket. Hans våldsskildringar är motdjudande. Han skildrar tortyr och skalperingar som om det var ett likgiltigt tidsfördriv. Han börjar ofta sina beskrivningar med "han". Det är tröttsamt.

Christer Andersson

2011-05-03

Betyg

Började mycket lovande och har sina lysande stunder, men jag måste tyvärr sammanfatta helheten som något av en besvikelse. American Tabloid var mästerlig och Cold Six Thousand en bra fortsättning. Här har Ellroy visserligen lyckats gå vidare från de senaste böckernas telegramkorta staccatoprosa, men fastnar istället i repetitioner, ett intrigbygge som inte riktigt håller och en upplösning som inte känns trovärdig.

Axel Anfält

2010-10-21

Betyg

Hårdkokta, ensamma män, ond bråd död, Martin L. King, J Edgar Hoover, J.F.K, Voodoo, Black Panthers. Allt hänger ihop och man kan inte slita sig från boken. Till skillnad från många av Ellroys tidigare böcker finns det en glimma av hopp i denna utan att det görs avkall på det råa och maniska drivet. Läs den!

S

stig kallander

2010-08-09

Betyg

Den avstår jag efter 50 sidor.

K

Knut Almgren

2010-01-02

Betyg

Otroligt bra. Jag ville inte att boken skulle ta slut.
För alla Ellroy-fans i närheten av Stockholm måste jag rekommendera detta: http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=3191&domain=http%3A%2F%2Fwww.kulturhuset.stockholm.se%2F&url=default.asp%3Fid%3D31354

Daniel Jonsson

2009-10-04

Betyg

James Ellroy är tillbaka med den sista delen i Underworld USA-trilogin. Blood's a Rover startar med den dikt som titeln är tagen ur, vars andemening är att leva livet medan man lever; att det kommer att finnas tid för att sitta still när man är död. Detta sätter tonen för och genomsyrar hela boken, karaktärerna går verkligen på till de storknar och fortsätter sen ändå.

I boken för vi följa de gamla bekanta Dwight Holly, Wayne Tedrow Junior samt nykomligen Donald Crutchfield - en ung privatdetektiv som lägger näsan i blöt och blir indragen i en härva utan dess like. På klassiskt Ellroy-manér börjar boken med ett spektakulärt rån som förblir olöst, och pusselbitarna till att hitta lösningen bildar en röd tråd genom hela Blood's a Rover. Men låt er inte luras av detta, det här är ingen deckare utan en kriminalroman där karaktärerna och händelserna är i fokus, inte att sitta och klura ut vem det är som är mördaren.

James Ellroys mamma blev mördad när han var 10 år gammal. Brottet är och förblir olöst. Mordet på hans mamma har definierat hela Ellroys liv och detta i sin tur även hans författarskap. Att säga att han har en besatthet av olösta brott är århundradets underdrift. I tjugoårsåldern hamnade han i missbruk och levde praktiskt taget som en uteliggare i många år.

I Ellroys värld är män hårda och talar korthugget. De misshandlar folk bortom igenkänning först och ställer frågorna efteråt. Alla kvinnliga karaktärer porträtteras som syndfulla sirener som lockar män i fördärvet. Femme fatales med andra ord, vilket visar tydligt var Ellroy har fått mycket av sin inspiration: Film Noir-världen. Denna författares litterära stil brukar beskrivas som att skriva i staccato eller telegraf-stil med många hackiga korta meningar. Det finns nog inte en grammatisk regel som Ellroy inte bryter mot gång på gång, men det är just att han vågar göra det och att resultatet blir så levande som gör honom unik.

I Sextusen Kalla och En Amerikansk Myt, de tidigare två delarna av trilogin, har Ellroy genomgående använt sig av det gamla knepet att när saker och ting började bli riktigt spännande avsluta kapitlet och byta till att skriva om en tråkig karaktär istället - i de flesta fall Ward Littell. I Blood's a Rover finns det inga tråkiga karaktärer att byta till, alla är lika intressanta, vilket är ett av bokens stora plus. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör den här boken så mycket bättre än de två tidigare. På något sätt har Ellroy hittat sin stil på riktigt här, alla karaktärer och exotiska skådeplatser bildar tillsammans en mycket engagerande historia.

Man behöver inte ha läst de tidigare delarna i trilogin för att uppskatta Blood's a Rover, men jag skulle rekommendera det för att känna till bakgrunden till karaktärerna på bästa sätt. Och det är en smaksak men jag propsar för att läsa boken på engelska också, eftersom en översättning hur bra den än må vara har svårt att fånga Ellroys mycket säregna stil vilken innefattar en uppsjö med olika slanguttryck som inte går att översätta ordagrant till svenska. Det var länge sen jag läste en bok som var så svår att lägga ifrån sig som den här.