Blomman och människobenet

+ LÄGG TILL

I sin nya diktsamling närmar sig Ann Jäderlund prosan – hon prövar att använda sig av prosan på lyrikens villkor. De täta och konkreta texterna är på en gång innerliga och öppna. Var är blomman och benet? Där solen står som starkast och högst? Där kärleken är lika hög och klar? Som vattnet i floden dansar kring benet? Var är hans hus eller hennes? Det vita avskavda benet? Många gånger vänder jag om. Och ser mot den mörka sanden. Var är vännens hus? Och var är den enkla handen?

Visa mer