Under det tidiga nittiotalet revolutionerade svensk death metal den internationella metalscenen. Plötsligt låg Sverige i frontlinjen för en ny musikrörelse som gav eko över hela världen, med band som Entombed, Dismember och At The Gates i förgrunden. Med utvecklingen av black metal blev musiken ännu extremare. Black metal-banden lät råare och mörkare, och sa sig dyrka döden. Snart brann kyrkor både i Norge och Sverige, och det dröjde inte länge innan de sataniska inslagen blev mer än tomt effektsökeri. Men hur startade allt? Varför har Sverige blivit ett tongivande land för en så aggressiv musik? Och vilka är egentligen de personer, grupper och fenomen som fört scenen framåt? Blod Eld Död - En svensk metalhistoria skildrar hårdrockens utveckling från de massiva förstärkarstaplarnas sjuttiotal, via kyrkbränningarnas nittiotal, fram till de extrema och paradoxala strömningar som finns...
Visa mer
Recensioner
2015-12-26
Betyg 
En bra och intressant bok om ämnet intresserar. Jag uppskattade mycket hur den tar tag i de mer mörka och svårgreppade områdena och hur intervjuer, snarare än egna slutsatser, målar upp bilden av hur saker ser ur.
2014-06-15
Betyg 
Du kanske trodde att hårdrock och metal uppfyllt sin kvot av chockerande flera gånger om. Inte då. Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg visar med ”Blod, eld, död” att det finns mer att ge. Det viktigaste med boken, vilket författarna också påpekar, är att de inte gått in för att göra en encyklopedisk genomgång över svensk hårdrock. Sett till ämnets natur brukar det senare innebära en gigantisk övervikt åt Europe-skådande, som ofelbart blir lite tråkigt. Istället riktar de in sig på dem som fört genren framåt. Och skapat subgenrer. Eller åtminstone tillfört något lätt substantiellt genom sin existens. Quorthon ersätter därmed Joey Tempest som centralgestalt. Och han är betydligt mer intressant. Överlag är det väldigt tacksamma karaktärer som har befolkat den svenska metal-historien. I fallet Pelle ”Dead” Ohlin och Mayhem är det nästan för bra. Då ligger ”Blod, eld, död” inte långt efter valfri sidvändardeckare. Chockerandet då. Kapitlet om Shining kanske inte chockerar den insatte, men det lämnar en rejäl obehagskänsla efter dig. Tänk ”Vägen” och du vet vad jag är ute efter. Tack och lov kamperar kapitlet sida vid sida med den i jämförelse rent livsbejakande festivalen Muskelrock och de godmodiga Bullet. Som helhet är ”Blod, eld, död” en oumbärlig byggsten i berättelsen om svensk hårdrock. / Andreas Homanen
2013-10-14
Betyg
Mycket bra och faktaspäckad bok om den svenska death metal-scenens framväxt! Rekommenderas även för de som inte är så mycket för death- och black metal!
2013-07-02
Betyg
Eftersom jag är partisk för black metal-delarna tyckte jag dom var bättre, men det känns ofta som att black metal-artister har mer intressant att säga än t.ex Hammerfalls medlemmar. Hursomhaver, bra bok!
2012-10-19
Betyg
Riktigt välskriven och bitvis djävligt otäck mer på det mänskliga planet. Somliga historier mer kända för mig men mycket nytt.
2012-08-18
Betyg 
Väldigt bra och intressant bok, i alla fall första gången man läser den, men tyvärr har den lite magasinkänsla hela boken igenom...närmare en fyra än en trea men nära skjuter ingen hare
2011-10-05
Betyg
Finns inte mycket mer man kan önska av den här boken, möjligen att den vore längre. Intressanta och givande intervjuer som bjuder på information man inte hört repeterats tusen gånger.
