Konungariket Sverige skakas i grunden. Den avgående statsministern fattar ett beslut som försätter landet i chock. Tronföljden är plötsligt osäker. Men statsministern lurar på fler överraskningar. Att avstå makt ingår inte i hans värld och han planerar för en framtid utanför regering och riksdag. Han sneglar åt Sveriges mäktigaste utomparlamentariska rörelse, hovet, och intrigerar för att bli riksmarskalk. Statsministern avser att återge ämbetet dess forna glans. Han ska bli den som styr det svenska riket. Men eftersom kungen blivit en belastning behövs ett nytt statsöverhuvud. Ett iskallt maktspel följer. Blått blod är en modern saga om ett Sverige där gamla dygder som flit, respekt och fosterlandskärlek inte har spelat ut sin roll. Vi får ta del av en värld där adelstitlar och traditionella värderingar möter nyrikedom och makthunger. Med en stor portion humor och insikt...
Visa mer
Recensioner
2012-07-21
Betyg 
Svårt att säga vad som är sämst med den här boken, omslaget eller själva texten.
2012-02-25
Betyg 
Jag ser framför mig manuset till en tv-serie modell Solsidan. Korta, snabba stänk av det faktiska, skrämmande och rent löjeväckande spel som pågår (även) runt ”maktens korridorer”. Bedagade, förbisprungna föredettingar som gubbsjukt klamrar sig fast vid en gnutta makt, till vilket pris som helst.
Blått blod är bitvis en helt brilliant politisk satir men till övervägande delar en övertydlig och sensationslysten skvallerblaska i bokform. Så för dig som gillar "namedropping" och skvaller är detta säkerligen perfekt.
Här får vi träffa sÅsseministern, ”landsfadern” och godsägaren (Göran Persson) som inte vill släppa ifrån sig makten oavsett valresultat; gymägaren Danny blir kär i Sveriges kronprinsessa; Kronprinsessans föräldrar som inte vill att kronprinsessan ska vara kronprinsessa... ; Justitieministern Bodan (Bodström) som har en egen "spjutspetskarriär" att tänka på och samtidigt smider maktplaner tillsammans med Nalle Rosenstake (Björn Rosengren) och ”landsfadern”; den geniförklarade T (Elisabeth Tarras-Wahlberg); Herman Hagiografen** (Herman Lindqvist), samt andra "profiler" från adel, media och näringsliv (både på längden och bredden).
Det finns välformulerade rader jag lägger på minnet, men överlag är det tråkigt. Tjatigt, långt, långsamt och tråkigt.
En 2:a som säkerligen hade kunnat bli en 4:a i kort novell- eller krönikeform?
**)Måste ändå erkänna att bokens beskrivning av Herman Lindqvist blir märkligt aktuell på grund av dennes utspel avseende den nya lilla prinsessans namn...
