
Det börjar med sena kvällsbesök av en kvinna som, innan den unge mannen vet ordet av, har flyttat in ''med tolv medelstora papperskassar och en gräddgul byrå''. För att slippa närheten hemma börjar han spendera mer och mer tid i simhallen. När Marianne plötsligt träffar den skäggige örnskådaren Tor blir det inte lika kul längre. Men det finns många patetiska saker att ägna sig åt när man är lämnad, som att måla den gräddgula byrån brun och slå sig ihop med en fullständigt vulgär flicka. Med ett enkelt och rakt språk med naivitet istället för ironi ställer Erlend Loe de urgamla frågorna på nytt. Erlend Loe, född 1969 i Trondheim, debuterade med Blåst. Genombrottsromanen Naiv. Super. (1998) är utgiven...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Den här boken växer efter hand - det är nu ett år sedan jag läste den, och visst jag gillade vissa delar redan då... men nu kan jag än mer uppskatta den och hur Erlend Loe lyckas förmedla kvinnors ibland lite märkliga sätt att kommunicera och varför det blir så obegripligt för männen. Jag menar min favvo är ju "nej vi får åka härifrån det känns inte bra" jag fattar lätt hur hon menar, men han begriper noll... överlag handlar den ju också om hur lätt det är att sugas fast i någonting som man kanske inte tänkt sig... och hur svårt det är att komma loss när man väl snirklat in sina känslor i någon annans...