Blankets

Betyg

Jag hittade Blankets på ett antikvariat i Malmö när jag hälsade på min syster förra hösten. Jag betalade 50 kronor till den gamle mannen i kassan, som hjälpte mig ta bort skyddsplasten och försäkrade albumets kvalitet då han själv varit den som köpt in det. Enligt baksidestexten är det en berättelse om kärlek: den där överväldigande, extremt starka och nästan kvävande första kärleken. Och ja, det stämmer förstås. Blankets är en berättelse om kärlek. Men inte bara. Framförallt är det en berättelse om tro, och hur svårt det kan vara att kombinera en pubertal sprittande tonårskropp med strikt och dömande tro, och den inre kampen som utspelas under varje sekund.

Craig tampas ständigt med dåligt samvete. Som äldsta syskon kan jag känna igen mig i det. Dåligt samvete är något man alltid bär på, och att lägga en strikt tro utan utrymme för invändningar eller ifrågasättande, måste innebära något alldeles förödande för en ung, skör människa. Serien problematiserar USA:s (i många fall) stränga syn på religion, och det kristna samfundets skräck för kärleksakten och för synd.

Craig träffar Raina på ett kristet kyrkoläger, där ungdomar från hela USA möts för att komma nära Jesus under en vecka varje vinter. De börjar skriva brev till varandra och lyckas till sist övertala sina föräldrar om att Craig ska få åka ner till Raina och hälsa på. Just eftersom mina tidiga förhållanden (och speciellt just mitt första) var distansrelationer så är det väldigt många moment jag känner igen mig i. Craig ska stanna hos Raina i två veckor och i början känns det som en evighet. Dagarna de tillbringar tillsammans blir som inom en bubbla, där resten av världen inte kan nå dem. Samtidigt måste de ta hänsyn till en hel familj som delar tid och tak med dem, och Raina som är ansvarstagande storasyster i en familj med två barn med speciella behov och där föräldrarna håller på att genomgå en skilsmässa, tvingas hela tiden lämna bubblan för att ansvara för andras problem och hjälpa till. Egentligen är det framförallt nätterna de har tillsammans, när Craig smyger in i Rainas säng och ligger nära och hånglar in på småtimmarna. När de två veckorna börjar närma sig sitt slut kryper separationsångesten sig på, och de säger saker som att de aldrig ska lämna varandra, men det går såklart inte att hindra att Craig måste fara hem och fortsätta sin skolgång. Just det där, att vara låst i det kroppsliga fängelse som just tonåren är och som gör att det är omöjligt att styra och ställa sitt liv som man vill (för man är ju bakbunden av skola, familj och pengar och klarar sig inte på egen hand, än) slungade mig hårt tillbaka till min gymnasietid. Man minns det ofta som en charmig tid, men Blankets fick mig att minnas allt det oändligt problematiska och hjärtskärande. Känslorna var så starka, så extremt starka, och det slogs mot förnuftet och insikten om att man inte KAN ses när eller hur man vill, och det var så smärtsamt, och antagligen en viktig del i att växa upp.

Det här var ett seriealbum som jag kommer minnas länge, och antagligen gå tillbaka till flera gånger. Många av bilderna var otroligt träffsäkra, så kärleksfulla och smärtsamma på samma gång. Jag är trots allt så glad att man inte blir ung igen, att man har lämnat den åldern bakom sig. Även om jag kan sakna det extrema känslospektrat som man hade då, och som tyvärr ändå mattats något med tiden.

Betyg

Jag älskar hur bilder och text smälter samman i den här fina, fina skildringen av uppväxt, kärlek och syskonrelation. Den här kommer jag att vilja återvända till.

Betyg

Vilken underbar skildring av den första kärleken! Visar verkligen allt tvivel och lycka man ständigt svänger imellan. Rutorna är dessutom tecknad på ett väldigt levande sätt som ibland flyter ut och förmedlar precis känslan huvudpersonen känner.

Betyg

Man kan inte låta bli att känna sig fruktansvärt berörd av den här vackra och vemodiga kärleksberättelsen. En helt otrolig läsupplevelse.