Blåbärsmaskinen

Betyg

Väldigt skickligt uppbyggd berättelse och språkanvändning. Metaforen med katten, användning av förnamn (skapar distans) och blåbärsmaskinen är t.ex. snyggt framställd. Förflyttningen i tid är också genomtänkt. Det blir inte rörigt och får läsaren att vilja läsa mer eftersom man vet vart det bär. Varför den bara får en trea är för att jag som inte upplevt 60- och 70-talet inte får det här nostalgi känslorna som jag tror att äldre läsare får och jag har heller inte hört talas om Stig Claesson förut och vet inte riktigt hur hans offentliga profil såg ut. Har alltså lite att jämföra med. Sedan ett minus för att det är en barndomsskildring, en ganska ensidig vinkel. Stig var nog ingen bra pappa men kanske var han inte riktigt så hemsk som Nils beskriver. Minnet är inte alltid pålitligt. Det märks i texten att det ligger mycket agg mot hans pappa och i det att ingen annan såg det han såg, att Stig inte var en sådan "god man" som det verkade, vilket också påverkar hans framställning av Stig.

Betyg

Vemodiga minnen från Lilla Skinnarviksgränd och Tanto. Om Nils' fransk-kanadensiska mor Taki och den nyckfulle Slas, deras dåliga äktenskap. Om det bittra livsslutet och det stora avståndet mellan generationerna.

Betyg

Författaren tecknar med sin knappa stil ett utförligt porträtt av sin uppväxt och fortsatta förhållande till fadern, konstnären. Det gör ont att läsa.

Betyg

Kort och kärnfullt. Ärligt och humoristiskt om Slas och uppväxten och livet med honom. Slas verkar inte ha varit mycket till farsa, men det blev ju folk av sonen ändå. Känns som en tröst när man läser om missbruket.

Betyg

Nils Claesson berättar på ett enkelt språk om sin uppväxt med giganten "Slas". Han skildrar faderns konsnärskap, missbruk och allt vad det för med sig.
En bok jag varmt rekommenderar.

Betyg

Hade jag läst boken om en Nils Nilsson skrivit en bok om sin pappa Stig Nilsson? Nä. Men nu handlar den om en offentlig person och som sådan är den intressant. Sonens bild av sina föräldrar och sin uppväxt får naturligtvis stå för honom. Beskrivningen är skakande. Men mest berörande är de asvlutande kapitlen om hur en människas långsamma döende kan se ut i dagens välfärdssamhälle. och vilken blandning av sorg, skuld, skam och ilska som då kan drabba en närstående.

Betyg

En bok om brist på förståelse som kan uppstå mellan far och son. Dessutom är far i det här fallet en författargigant och missbrukare. En mycket bra bok, snudd på femma.

Betyg

"På ett sätt handlade det om att Stig inte riktigt kunde skilja mellan barn och vuxna, Det är nog en av orsakerna till att hans sagor är så bra."

Det porträtt som Nils Claesson tecknar av sin far påminner om många andra farsor från tiden. Ovanpå det var Slas iofs både alkad och beroende av omvärldens devota beundran, men det är han ju inte heller ensam om i kändisvärlden. Småintressant bok till en början, med tillbakablickar i ett 60- och 70-tal som inte är så fjärran för några av oss. Men eftersmaken blir allt lite bitter. Okej, så Slas var inte bara ett geni, han var en idiot också och dessutom pappa.

Och? Vems farsa är inte idiot, höll jag på att säga... eller snarare, vem är inte idiot? Också.

Betyg

Jag är en stor beundrare av Slas. Och min beundran för hans litteratur och konst växer när jag läser sonen Nils biografi över den svarta, privata sidan av Stig Claesson. För mig är det inte främmande att en stor författare och konstnär kan vara en liten människa. Med fel och stora brister. Det är snarare en förutsättning. Jag tycker om boken eftersom den är så ärlig och smärtsam. Nils skildrar också en utveckling av Sverige som är intressant. Från kallvatten och utedass till funktionella kök och tv. Missbruket tar en stor plats i boken men det skildras väldigt rakt och enkelt. Det är lätt att känna sympati för det lilla barnen i den store mannens händer. Jag ser även en skildring av en hel generation män. De som alltid var familjens nav. De som aldrig var hemma. De som skulle beundras och ta mest plats för sina stordåd. En kvävande generation skitstövlar och familjeförtryckare. Männen som var den första generationen tonåringar och som aldrig växte upp. De behöll den gamla patrialkala överhuvudsmentaliteten men sket i ansvaret och anammade den nya tidens frihet. Boken har ett enkelt språk som är vilsamt att läsa. Smärtan levereras utan krångliga omskrivningar. Jag gillar boken för den gör Stig Claesson mänsklig. Mannen bakom blåbärsmaskinen framträder med sina nedgrävda ölburkar och småsinta kommentarer. För mig är det inte något som gör hans författarksap mindre. Tvärtom.

Betyg

Läs den. Stig Claessons författarskap blir bara större när man får veta mer om mannen bakom verken.

Betyg

Det visste jag inte om en sån älskad och hyllad författare. Vi har alla våra dubbelliv.

Betyg

Grym och kärleksful och rolig och sorglig på samma gång. Och välskriven. Och intressant. Och anekdoten om när Jan Myrdal ska visa upp lite yoga på sommarängen och fastnar i lotusställning och välter och rullar ner för en slänt och landar i en komocka är underbar. Hoppas den är sann.