
En varm och gripande roman om två maskrosbarn som förs samman av ödet. De föds samma dag, den 12 februari 1950. Naomi i Nigeria, Pia i Sverige. Naomi ser annorlunda ut och förskjuts av sin familj. Hon räddas av Jorinda som kan allt om läkande växter och låter henne växa upp på savannen med elefanter och lejon som vänner. Pia föds på Södra BB i Stockholm, i välfärdens Sverige, men hennes föräldrar är alkoholister och uppväxten i ett missbrukarhem sätter djupa spår.Jorinda mördas och Naomi hamnar på barnhem. Dit kommer den svenska överläkaren Birgitta Kronwall som lägger märke till att den lilla flickan blir utstött av de andra barnen. Flickan har läppspalt och anses bära ?det onda märket?. Naomi får följa med till Sverige, ett Sverige där man ytterst sällan ser människor med en annan hudfärg. I den helvita skolan i förorten Årsta i Stockholm möts Naomi och Pia. Och från den stunden...
Visa mer
Recensioner
2022-02-10
Betyg
Älskar ännu en gång en bok av Elisabet Nemert. Min första var Älvornas kulle. Blå längtan är nog ändå snäppet bättre till viss del, trots en överskönhet mot slutet som kunde undanhållits. Har förstått av en del recensenter att boken upplevs som förutsägbar och till och med för lättsam. Jag förstår dock inte hur dessa fantastiska livsöden blir mindre värda för det? Och lättsam? Nej det här är hemska barndomsskildringar med våld i nära relationer som tack vare godhet, tillit och egna al vänder och blir verkliga bevis på kärlekens läkekraft.
Blå längtan är en blomma från den Afrikanska savannen, där en av de båda huvudkaraktärerna föds den 12/2 1950. Hon är en tvillingsyster med läppspalt – ”det onda märket” – och dömd till ensamhet i en hydda bortom byn. Örtkvinnan Jorinda kommer till undsättning och den lilla flickan Naomi växer upp med henne och de vilda djuren – som vänner – på savannen. Snedvridna rykten går dock om barnhäxan och hennes mor. Jorinda mördas brutalt. Naomi kommer till barnhem.
I välfärdens Sverige, samma dag som Naomi föds, föds flickan Pia på Södra BB i Stockholm. Hennes föräldrar missbrukar dock alkohol och hennes och hennes äldre brors uppväxt är märkt av våld. Senare föds även en lillebror som Pia skyddar av hela sitt hjärta.
Naomi adopteras av den svenska överläkaren Birgitta och växer upp med sin nya mamma och morfar i ett Sverige där man ytterst sällan ser människor med en annan hudfärg. I skolan möts Naomi och Pia. Två liv som från och med den stunden flätas samman till systerskap.
Jag älskar verkligen Nemerts rika inslag av betydelsefulla djurkaraktärer som lyfter varenda berättelse. Elefant- och lejonflocken och vilken innerlig värdefullhet de är för Naomi. Så ock schäferparet. Och inte att förglömma den skojiga papegojfågeln m.fl. Alla fortfarande med mig ;-)
Blå längtan – En fantastisk stark berättelse med flera personliga berättelser som alltmer och mer vävs närmre varandra. Många tunga ämnen förekommer så som att bli undanstött från sin familj, könsstympning av flickor och alkoholism. Trots dessa andas boken mycket hopp och kärlek. Det här är en bok om människors lika värde och världar i förändring. Andra världskrigets fasor ligger bara några år bort och sextiotalet sveper in med ny ungdomskultur, nytt mode, ny musik och en ny frihet. Framför allt är det här en bok om skilda världar och kontrasterna däremellan. Om att lyckas bygga sin egen framtid oavsett livets utmaningar. Det upplevs också vara en hyllning till människans och djurens godhet. Jag älskar den :-) Tog del av ljudboken!
Betyg
En berättelse om två maskrosbarn, den ena född i Nigeria, den andra i Sverige. En feelgood med mycket att säga - om att vara utstött pga utseende, om kvinnlig omskärelse, om att växa upp med alkoholiserade föräldrar mm. Intressant även ut ett historiskt perspektiv med aktuella händelser mellan 50-talet fram till slutet av 70-talet, bland annat om Biafra. Fina miljöbeskrivningar och starka karaktärer som jag vill veta hur det går för. En bladvändare. Min enda invändning är att karaktärerna är lite för godhjärtade och helt utan brister samt att lite för mycket information om historiska händelser ibland rapas upp i dialogen.
2018-12-07
Betyg
Med spänd förväntan började jag läsa den här boken om två flickor födda 12 febr. 1950, den ena i Nigeria den andra i Sverige. Då jag själv är född 12 jan. samma år väntade jag mig igenkänning och det fick jag. Alla stora historiska händelser och trender under 1900-talets andra hälft fanns med, en del invävda i handlingen, andra närmast påklistrade.
Idén att skriva om två olyckliga flickors livsöden som så småningom vävs samman var genial. Till en början var språket vackert och jag trodde att jag hade hittat en ny favoritförfattare men ju längre in i berättelsen man kom dess mer föråldrat kändes språket. En del händelser kändes också allt för lättvindigt hopkokade och till slut fick jag nästan känslan av det var billig kiosklitteratur jag läste.
Förlåt om jag låter överdrivet kritisk men det kändes inte som att kvalitén höll genom hela boken. Jag hade förväntat mig att ett bokförlag som Forum skulle ha någon redaktör som kunde rensa ut det som blev banalt i en annars god skrividé.
2018-10-20
Betyg
Blå längtan är, som vanligt när Nemert skriver, välskriven, djup och varm. Det här är den första boken av författaren som jag läser som känns mer nutida. På ett sätt blir den därmed också mer närvarande och berör på djupet.
2018-10-11
Betyg
Underbar bok. Bara framsidan gjorde så jag ville läsa boken. Elisabet Nemert har hittills inte gjort mig besviken och denna var nog bland hennes bästa om inte den bästa.