Berlusconi : italienaren

Kappelin, Kristina

| 2010

Flag from sv

29


»Kan du förklara för mig varför italienarna röstar på Silvio Berlusconi? Och hur kommer det sig att de fortsätter att göra det? Jag vet inte hur många gånger jag har fått den frågan i olika sammanhang i Sverige, ej heller hur många gånger jag har försökt besvara den. Det är ingen lätt uppgift. Sedd från en svensk horisont är Silvio Berlusconi inte bara en underlig figur. Han är helt obegriplig. Att italienarna har valt just honom till premiärminister ? och tre gånger till på köpet ? är uppochnervända världen för en svensk.« (Ur förordet) Berlusconi ? Italienaren placerar Silvio Berlusconi i en begriplig, italiensk kontext. Författaren tränger in i dagens italienska samhälle och målar upp scenografin för det politiska skådespel som Berlusconi erbjuder italienarna och världen. Genom sin mångåriga erfarenhet som korrespondent i Italien, ger Kristina Kappelin här en nyanserad och personlig...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

harriet karlsson

2011-09-09

Betyg

intressant, välskriven , hör kristinas röst genom boken.

Anders Nilsson

2011-04-03

Betyg

En hyfsad bok. Den säger sig vilja undersöka varför Italien väljer en ledare som Berlusconi, vilket är en mycket intressant fråga. När jag läst ut boken är jag tyvärr ännu mer undrande till frågan, varför väljer Italien Berlusconi?

Kenneth Olausson

2011-01-09

Betyg

En habil journalist gör en genomlysning av Berlusconi, italienarna och Italiens politiska liv. Det är en skrämmande men intressant bild som vi får till livs. Signore B må i våra ögon vara en sällsam figur, men italienarna har i många stycken uppenbarligen en annan bild av honom. Kappelin visar varför det är så. Min slusats blir att Italien är och förblir Europas sjuke man, vars ev tillfrisknande kommer att lång tid.

Klinga

2010-12-26

Betyg

Kapitlen ska kunna läsas var för sig, vilket leder till en del omtagningar. Men annars är det en intressant och nykter skildring av rubrikernas man. Man häpnar och förundras. Men efter ett tag upptäcker man att Silvio inte är särskilt intressant som människa (bara som politiker). Han är ju flackheten, omedvetenheten och dumheten personifierad. Men den är klart läsvärd, ändå.