
Anna Jörgensdotters språk har beskrivits som ?flödande, bildrikt, poetiskt, desperat och äkta?. I sina två tidigare romaner har hon främst skildrat unga människor, och kanske har hon uppfattats som en generationsförfattare för sjuttiotalister. I Bergets döttrar vänder hon blicken bakåt och tar ett stort grepp över en plats och en grupp människor som tillhör en annan tid, en annan värld:Fröken Filipssons hus står i lågor. Ett år senare brinner Europa. Tre systrar och två bröder växer upp vid Kungsbergets fot. Där går Karin och Sofia armkrok tills kärleken och döden kommer emellan, medan Emilia cyklar omkring och drömmer sig bort. Samma dag som kriget bryter ut föds en flicka. Vi får följa syskonen bort ifrån byn ? in till lägenheter, arbete och äktenskap i Sandviken. Brodern Edwin bor ensam kvar, han som byggde traktens första slalombacke och som i hemlighet kände fröken Malva...
Visa mer
Recensioner
Betyg
En innehållsrik bok som skildrar en epok i Sveriges historia. Språket är vackert och målande. Stör mig dock på några tveksamma faktauppgifter. T.ex. skildras en brudöverlämning på 30-talet. Tror knappast att det förekom i Sverige på den tiden. En kvinna föder barn och kommer hem från BB efter en dag. Förr låg man på BB minst en vecka. Tycker att författaren borde gjort bättre research. Men frånsett detta en bok som jag kan rekommendera.
2012-07-06
Betyg
Något rörig. Svårt att hitta tråden ibland. Berättelsen rör sig mellan olika tider, det är ibland svårt att hänga med i skeendena.
2011-11-27
Betyg
Är väl troligtvis förälskad i Jörgensdotter och allt hon skriver. Men hennes språk och ärlighet går inte att komma ifrån.
Betyg
Även om den var välskriven och säkert har sina kvaliteter för den som gillar denna litteraturgenre så var det ingen bok för mig. Det fattigmansliv som skildras här intresserar mig helt enkelt inte, jag blir bara uttråkad. Alla lever miserabla liv och ingen är lycklig, jag orkar bara inte.
2010-06-24
Betyg
Vilket språk! En bild av kvinnors liv under en lång tid.- man undrar varifrån författarinnan fått alla sina fakta och bilder.
2009-12-30
Betyg
Den mest ångestfyllda bok jag läst. Vet aldrig var jag slutade sist jag läste i den. Ett enda virrvarr av ångest, drömmar och verklighet. Burr. Går mot mina principer och avbryter.
Betyg
Jag är nu inte så bildad så jag egentligen begriper vad som menas med en kollektivroman. Den handlar ju om en familj, barn som växer upp, om deras liv i samtidens Sverige, om deras inbördes relationer och relationer till omvärlden.
Så långt allt väl, och författaren använder en poetisk och finstämd prosa. Men, för mig blir det ingen fullpoängare. Jag upplever boken som dyster, jag har svårt att tränga in i huvudpersonernas tankevärld, dom känns mig främmande och avlägsna. Ingen blir lycklig, ingen förverkligar sig själv, dom går liksom bara runt runt i ett ekorrhjul.
Visst förstår jag vissa känslor som människorna här har svårt att hitta ett uttryck för, uppdämda känslor som hotar att kväva dem, faktiska händelser som påverkar deras liv, men jag vill nog ha lite mer kött och blod på karaktärerna.