Välskriven skildring av en mors oro över sitt barn och risken för att utveckla bipolär sjukdom, under 30-1 till 40-talet. Intressant att läsa om familjens förutsättningar men jag hade vissa svårigheter att verkligen gripas av berättelsen förrän strax emot slutet.
Mor och dotter lever under samma tak men är trots det så distanserade från varandra. Hilma kan inte uttrycka sin kärlek till Signe och hennes tafatta närmanden är inte välkomna. Jag älskar Thorvalls språk och känner med både Hilma och Signe. Ledsam men minnesvärd roman.
egentligen väldigt angelägen, välskriven, intressant men bleknar i jämförelse med "när man skjuter arbetare". förstår inte riktigt varför den skrevs som fristående uppföljare istället för ren uppföljare. det blir för mycket återberättelse för att denna berättelse ska flyta fram av sig självt.