»Vårt äktenskap liknade inte något annat äktenskap, hade hon tänkt, men nu förstår hon inte vad hon menade med det.« "Jag måste föreställa mig hur det var för henne den våren, en av dagarna innan allt hände." Så lyder en av de första meningarna i denna roman om ett äktenskap, skildrat efter att kärleken tagit slut. Han försöker se sig själv och förhållandet genom henne, som han tänker sig att hon kan ha upplevt det. Det blir en berättelse om kärlek, om vad kärlek är och kan vara, om de stora förhoppningar vi har på oss själva och på varandra. Geir Gulliksen har som poet, romanförfattare, essäist och förläggare satt sin prägel på norsk litteratur under flera decennier. Berättelse om ett äktenskap utkom i hemlandet Norge hösten 2015 och den har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris. "...en bok man vill prata med andra om, i timmar." Aftonbladet "En vanlig, samtida, sårbar, jämlik...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
Det här är inte en bit "dokumentärt finstämd" relationsprosa där känslorna varsamt vecklas ut som linnetyg på vädring. Nej. Här är känslorna redan söndertrasade, ihopknölade och instoppade i en man som är full av både brinnande åtrå och krypande förödmjukelse.
Premissen bjuder på en manisk, i mitt tycke sjuk man (jag återkommer till varför) som berättar i delar om hur hans “underbara” förhållande med en kvinna var. De hade hus, jobb, barn och vänner. En svensk idyll där bara Volvon och sommarhuset på Gotland saknas.
Berättandet om förhållandet tar kärleken på det köttsliga. Allt är ett givande och tagande, något dominant eller submissivt. Hela vardagen kretsar kring de subtila hintarna, maktspelet och de små lekarna, som i slutändan ska leda fram till ett orgasmiskt sex. Suck. Det medmänskliga, det humana, sitter och dinglar med benen på avbytarbänken, väntande, och kommer att få vänta. För Gulliksen är inte ute efter ett lyckligt, läs gulligt, slut.
Mannen är en cuck, tyvärr ett begrepp som saknar en riktigt bra svensk översättning. En man som drömmer om att få se sin fru ligga med någon annan, eftersom hans åtrå då i teorin ska tändas som aldrig förr. Han tror att han då ska älska henne så mycket mer. Den lilla detaljen är att den här fantasins kraft bygger på att det är just en fantasi. Att han själv håller i taktpinnen som en dirigent av sexets fantasi. När verkligheten sedan gör entré, när den kvinnliga huvudkaraktären faktiskt hittar en, enligt henne godkänd väg ut, rasar allt. Orkestern slutar spela. Det verkliga överträffar inte drömmen. Det blir bara så himla svart.
Som läsare förstår jag tidigt melodin Gulliksen spelar upp och det visar sig att boken är betydligt bättre än vad materialet på pappret först antyder. Det är en surrealistisk berättelse, men samtidigt garanterat hämtad ur den så himla positiva sexuellt upplysta samtiden. Men varför inte skriva om det? När det här händer i varje radhuslänga där det grillas tomater. Låt oss göra detta underhållande.
Slutet är underbart. Det är en fin blinkning till manin som plågar vår manliga huvudkaraktär och samtidigt en blinkning till alla män som lämnats. Som i förhållandets sista fas oftast hellre önskar en sista köttslig urladdning än ens ett fragment av det mänskliga som en gång fanns där.
Jag rekommenderar en läsning. Alla kommer att kunna cherry-picka ett ögonblick ur den här relationen, hålla upp det och säga: “Precis så här var det.” Men samtidigt är det också så mycket av det tråkigaste ämnet som stötts och blötts i all form av media, sex.
för att vara tydlig, huvudkaraktären är John Corbett. Försök inte ens inbilla mig något annat. Du som läser kommer känna både avsmak och fascination. Det är en svår balans.
Betyg
En sån där bok där jag stör mig så mycket på huvudkaraktären. Hur förbannat naiv han är. Hur han tar saker för givet som man aldrig ska ta för givet. Iden har jag levt, men det fungerar inte. Kärlek är att välja varandra, självklart finns det andra där ute som skulle passa en, men man väljer varandra i en monogam relation. Vilket också betyder att man väljer bort andra. Ifall man vill leva polygamt behöver båda vara lagda så, annars kommer den ena gå vidare till någon ny monogam.
2019-08-23
Betyg 
Åh, vad jag tycker om sättet den här boken är skriven på. Den går rakt in i hjärtat och jag lider varje sekund... Jag vet ju hur det ska sluta och vill ruska om huvudpersonen, få honom att inte vara så förbannat förstående. En vacker berättelse om kärlek som tar slut och om att vara den som blir lämnad.
2018-01-30
Betyg
Jakten på unicitet, förrädiskt.
Här har vi Knausgård bäste vän, som till skillnad från sin överordnade som skriver tusentals sidor om livets alla små små ting, håller sig till några och hundra om sen stora upplösningen. Vad som hände när de glömde vad som var så himla speciellt. Nej ingen större behållning, men i och med dess ringhet ändå ok, ingen bortkastad läsning, ett komplement till de stora samtida.
2017-10-30
Betyg
En svag fyra. Jobbig och tung bok som jag absolut inte vill läsa om. Svår att rekommendera men ändå vacker på något sätt.
Sanna Carlborg gillar2016-12-18
Betyg
En fantastisk berättelse, med djupaste ångest närvarande hela tiden. Så vackert beskrivet om hur kärlek växer och går vidare, men också hur vi kan förledas att tro på den tillit vi känner att vi är säkra. Eller är det snarare å att det är vår bristande tillit som för oss ut på djupt vatten där säkerheten är spelad och där vi föser iväg den kärlek vi helst av allt vill ha kvar. Där den osäkerhet vi egentligen känner över i vilken mån vi är älskade nu och för alltid blir till ett bekymmer och ett irritationsmoment, men även där den självklarhet som öppenheten uppvisar döljer den djupaste sorg för att bli övergiven. En kommer att bli övergiven, en vet det, och egentligen är det bättre att lämna än att lämnas, men kärleken är för stark och den tomhet det kan komma att innebära vill inte lämna en. och kanske kanske kan kärleken komma tillbaka, kanske är det bara ett spel en lek och om hen får leka vidare en stund så är hen tillbaka där hen hör hemma. I stället håller en sig krampaktigt kvar, förödmjukar sig själv, och såren läker aldrig. Tomheten blir evig.
2016-11-20
Betyg
Perspektivet ligger som en våt obehaglig filt över läsningen. Bra bok.
