
. I was supposed to be having the time of my life . . . Working as an intern for a New York fashion magazine in the summer of 1953, Esther Greenwood is on the brink of her future. Yet she is also on the edge of a darkness that makes her world increasingly unreal. Esther's vision of the world shimmers and shifts: day-to-day living in the sultry city, her crazed men-friends, the hot dinner dances . . . The Bell Jar, Sylvia Plath's only novel, is partially based on Plath's own life. It has been celebrated for its darkly funny and razor sharp portrait of 1950s society, and has sold millions of copies worldwide.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag har generellt svårt både för 50-talet och för neurotiska amerikanska kvinnor - den värld huvudpersonen vill bryta sig loss från - så det är en tråkig miljö för mig men just därför bra kontraster. Jag förstår betydelsen av boken i kvinnolitteratur även om män såklart också läser den med behållning. Välskrivet om psykisk sjukdom och den tidens syn på det och behandlingar och ändå mycket lättläst med en hel del humor i det svarta som gör att jag ser hur Plath i verkligheten hittade en engelsman. Välförtjänt klassiker men mycket kortare än jag trott och slutet lämnar frågor.
Betyg
Jag har generellt svårt både för 50-talet och för neurotiska amerikanska kvinnor - den värld huvudpersonen vill bryta sig loss från - så det är en tråkig miljö för mig men just därför bra kontraster. Jag förstår betydelsen av boken i kvinnolitteratur även om män såklart också läser den med behållning. Välskrivet om psykisk sjukdom och den tidens syn på det och behandlingar och ändå mycket lättläst med en hel del humor i det svarta som gör att jag ser hur Plath i verkligheten hittade en engelsman. Välförtjänt klassiker men mycket kortare än jag trott och slutet lämnar frågor.
Betyg
Jag har generellt svårt både för 50-talet och för neurotiska amerikanska kvinnor - den värld huvudpersonen vill bryta sig loss från - så det är en tråkig miljö för mig men just därför bra kontraster. Jag förstår betydelsen av boken i kvinnolitteratur även om män såklart också läser den med behållning. Välskrivet om psykisk sjukdom och den tidens syn på det och behandlingar och ändå mycket lättläst med en hel del humor i det svarta som gör att jag ser hur Plath i verkligheten hittade en engelsman. Välförtjänt klassiker men mycket kortare än jag trott och slutet lämnar frågor.
2017-09-22
Betyg
En bok som egentligen är väldigt sorglig, men det finns också så mycket humor i den.
2017-09-22
Betyg
En bok som egentligen är väldigt sorglig, men det finns också så mycket humor i den.
2017-09-22
Betyg
En bok som egentligen är väldigt sorglig, men det finns också så mycket humor i den.
2017-09-22
Betyg
En bok som egentligen är väldigt sorglig, men det finns också så mycket humor i den.
2015-07-07
Betyg
Bra bok om hur det är att gå över gränsen från "frisk" till psykiskt "sjuk". Den är bra men hade nog förväntat mig mer. Den griper inte tag i mig så som jag förväntat mig att den skulle göra men visst är den riktigt läsvärd. Stark 3:a
Betyg
Mycket länge sedan jag läste den, men denbetydde mycket för mig då. Jag identifierade mig med henne på vissa sätt. Men jag är ingen författarbegåvning som hon utan mera på det biografiska planet, alla stora olikheter till trots. Läste om den långt senare och blev lite bortstött av hur tokig hon faktiskt var. Hade bortsett från det vid första läsningen, då jag snarare romantiserade hennes sjukdom. Men en ovanlig bok var det. I synnerhet då!
2011-10-06
Betyg
Vet inte om det var för att jag inte förstod, men tyckte inte om den är boken, tyvärr
2011-05-30
Betyg
Glaskupan är en knivskarp skildring om en intelligent ung kvinna som en dag inte vet vad hon vill göra med sitt liv, depressionen gör anspelande på hennes hjärna och hon insjuknar till sist i ett mardrömliknande tillstånd.
Betyg
Böcker om depression och psykisk sjukdom överlag finns det ett stort (över?)utbud på idag. Mera originellt och kontroversiellt var ämnet för snart femtio år sedan, då Sylvia Plaths mest kända roman Glaskupan utkom. Romanen anses vara åtminstone delvis självbiografisk och handlar om nittonåriga Esther, en lovande skribent som under en sommarmånad bor i New York och skriver för en modetidning. Efteråt har hon tänkt gå på en ansedd skrivkurs, men när hon inte blir antagen till den så rämnar hennes liv. Den unga kvinnan är självmordsbenägen och ångestfylld och hamnar slutligen på mentalsjukhus.
Glaskupan är en skarp skildring på många plan; av övergången från flicka till kvinna, av den psykiska sjukdomens förlopp, av tillvaron på ett mentalsjukhus för femtio år sedan samt av det amerikanska samhället i samma tid. Jag förvånades över hur lättillgänglig boken var; jag hade uppfattningen att det var en djup och ”svår” bok som skulle vara lite trögläst. Tvärtom, känns det som att läsa en flickbok, men av djupare karaktär och större kvalitet. Jag är nyfiken på hur män uppfattar denna bok, då skildringen av den unga kvinnans liv, det yttre liksom det inre, är bokens röda tråd. Finner de den mera ”trögläst”? Själv kände jag igen mig på många sätt, även om den unga kvinnans förutsättningar var helt andra i mitten av det förra seklets USA än i dagens Finland.
Bokens genomslagskraft tyder dock på att den är en bok både för kvinnor och män. (Enbart den svenska upplagan har sålt i över 100 000 exemplar). Att författaren tog sitt liv några veckor efter att boken publicerades 1963 har säkert inte heller minskat allmänhetens intresse för detta verk…
Betyg
Just nu, när jag precis har läst ut den, känner jag mig tom. Under läsningen tänkte jag flera gånger på Catcher in the rye, knivskarp skildring av ungdomlig cynism och leda, fast ur starkt flickperspektiv där Salingers bok gör upp med pojkjaget. Plath går ner genom jaget utan att förlösa, men ännu längre ner än Salinger gick. Jag hade velat ha några kapitel till, lite mer, men jag förstår att det är rätt att berättelsen lämnar mig med just den här känslan av tomhet och oro.
Betyg
Mycket intressant bok med tanke på att den är delvis självbiografisk. Kanske till en ganska stor del. Bra skriven och jag är väldigt imponerad och förtjust i hennes liknelser och vissa fyndiga formuleringar. Bra skildring av en växande psykisk ohälsa som blir allt större. Toppbetyg!
Betyg
Jag tycker det är synd att alla människor tänker på Plath och Glaskupan som en person och roman, som beskriver tonårsångesten i en ny och modern form. De flesta verkar missa detalj arbetet i orden och meningarna, samt det som finns bakom orden, det underbara korthuggna ironiska språket. En kvinna med raffinerad stil och som vet vad det innebär att hungra efter vetgirighet och existensberättigande!
Betyg
Boken tilltalade mig inte när jag var tonåring,fattade inte grejen, men nu måste jag säga att den drabbade mig starkt. Tragiken finns där, självklart, men fastnade nu för språket, sättet att beskriva det som sker. Det är ett helt glasklart språk, en så cool stil. Älskade det råa och träffsäkra sättet som författaren får den unga huvudpersonen att kommentera människorna hon stöter på i N.Y. där hon praktiserar på en tidning.
Betyg
En kultroman som jag läst först nu. Mycket välskriven. Fascinerande och skrämmande, speciellt eftersom Sylvia Plath begick självmord två veckor efter att boken publicerats. Undrar hur det gick för bokens huvudperson, som vi lämnar just när hon skall få veta om hon skall utskrivas från sinnessjukhuset.
Betyg
Har läst boken på svenska, inköpt på loppis. Det är en roman som håller än! Här finns min recension: http://www.bokmania.net/2009/08/glaskupan.html
En ungdomsfavorit. Egendomligt att tänka på det, men Glaskupan var för mig lika oumbärlig som Doktor Glas.
Det är berättelsen om en ung kvinnas väg in i depression och psykos. Som jag har förstått det, är den till stor del självbiografisk.
En bok som måste läsas. En författare som inte får glömmas bort.