Bel-Ami

de Maupassant, Guy

| 1975

Flag from en

86


'His rise testifies to the decline of a whole society.' Jean-Paul Sartre Maupassant's second novel, Bel-Ami (1885) is the story of a ruthlessly ambitious young man (Georges Duroy, christened 'Bel-Ami' by his female admirers) making it to the top in fin-de-siecle Paris. It is a novel about money, sex, and power, set against the background of the politics of the French colonization of North Africa. It explores the dynamics of an urban society uncomfortably close to our own and is a devastating satire of the sleaziness of contemporary journalism. Bel-Ami enjoys the status of an authentic record of the apotheosis of bourgeois capitalism under the Third Republic. But the creative tension between its analysis of modern behaviour and its identifiably late nineteenth-century fabric is one of the reasons why Bel-Ami remains one of the finest French novels of its time, as well as being recognized as...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Zack Simone

2016-08-19

Betyg

Sällar sig till övriga fransoser på den här tiden genom att vara extremt intresserad av skvaller. Boken är intrigerande och personporträtten fylliga. Sex, makt & kärlek är motorn.

Upplösningen är som vanligt vid den här epoken smått fantastisk. Lite Hollywood med andra ord. Underhållning kunde de. Så värst djuplodande och eftertänksamt är det inte.

Han står sig bra gentemot sina samtida fransar. Stringent i jämförelse med både Zola, Hugo och Balzac, men utan Hugos absurt härliga dramaturgi. Lite tristare, men mer sammanhållen än Balzac. Kyligare än Zola.

Johan Bengtsson

2014-09-19

Betyg

En underbar klassisk roman om den samvetslöse karriäristen Georges Duroy, en krigsveteran som försöker slå sig fram som journalist i artonhundratalets Paris. Både rolig, spännande och otroligt välskriven.

Duroy skaffar sig fördelar mycket tack vare sina älskarinnor, och utvecklas från att vara en tämligen osäker nykomling i storstaden till att bli en slug karriärist. Stycket där den desillusionearde Norbert de Varenne utgjuter sig om livets elände (i kap. 6) slår mig som något som kan ha influerat Olle Hedberg.