Begravd jätte

Ishiguro, Kazuo

| 2016

Flag from sv

109


Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ?dimman?. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar. Men det är också en värld, som Ishiguro skildrar den, befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farofylld resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen.Kazuo Ishiguros nya roman, den första på tio år, är en symbolladdad, svart och mystisk saga. Ishiguro leker med genrer och överskrider dem. Begravd jätte är äventyrsberättelse, pikareskroman, fantasy ? allt på en och samma gång. Och, på ett djupare plan, är den också en betraktelse över ? och kanske ifrågasättande av ? myternas och det kollektiva minnets betydelse.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Hanna Melin

2021-03-12

Betyg

Fick rekommenderad. Läste inte färdigt. Kunde inte se förbi att varenda mening Axl yttrade avslutades med ”prinsessa”. Barf.

Cindy Kempe

2020-08-26

Betyg

Jag tyckte den här berättelsen var fantastisk. En vuxensaga med mycket mellan raderna. Väldigt suggestiv. Berättelsen rör sig i en värld full av mytiska farliga väsen, men ändå får man känslan av att den största faran är svekfulla och grymma människor samt ett alltför starkt vi-och-dom-tänk. Väcker många tankar och känslor.

J

Johannes Tärk

2019-09-17

Betyg

Om du gillar sagor är detta en finfin bok.

Nerdy Books

2019-03-16

Betyg

En oerhört seg och långtråkig bok med platt handling och dialoger. Svårt att förstå meningen med boken. Vad vill den säga? Ingen aning! Jag led verkligen genom hela boken, för den var inte bra nånstans. En aning tjatig också med mycket upprepningar.

https://nouw.com/nerdreadingbooks

janne lindh

2018-11-23

Betyg

Den sista femtedelen av boken är mycket bra, men vägen dit känns ibland ganska lång.

Nina Gustafsson

2018-03-05

Betyg

Begravd jätte var definitivt inte vad man väntade sig efter Never Let Me Go. Denna märkliga saga som utspelas i obestämd tid i unga England berör många teman och ju mer jag tänker på den desto fler lager har den. En bok som jag nog ska läsa om vid tillfälle.

Ulrika B

2018-02-23

Betyg

Jag har tidigare läst Never Let Me Go och Återstoden av dagen och varit helt fast. Förväntningarna var höga, men infriades inte. Detta tog emot att läsa, frågan är bara varför? I min läsning ger jag mig själv tillåtelse att inte tycka om. Så är det här.

Betyg

Repetitiv och störig dialog, som fortsätter tjata samma saker fram och tillbaka i evighet. Tomt innehåll. Oklart vad som driver paret vilket gör att det också känns ointressant vad som händer med dem. Blir irriterad för att jag inte förstår varför den här boken är värd ett nobelpris och andra inte är det.

Marianne L

2017-12-28

Är detta en historisk roman, en kärleksroman, fantasi eller en saga? Jag skulle säga att det är upp till läsaren att bestämma. När jag läser om 500-talet på nätet och ser tvprogram om hur man levde på folkvandringstiden i Europa och England inser jag att olika personer i boken har levat, enligt gamla sägner. Olika naturväsen, troll mm det trodde man på så det var deras verklighet. Den stora dimman, kan tolkas även den på många sätt. Alla vet att England har en dimma, men då visste man inte varför eller så visste de det. På 500-talet ägde 3 stora vulkanbrott rum enligt historikerna och resulterade i en klimatkatastrof med dimma och missväxt. Hur kan man tolka detta utan vår kunskap? Kanske som en drake som sprutar eld och bor i bergen och andas ut den dimma?
Kärleken och mänskliga relation är tidlösa. Paret vi följer går långsamt fram, de är gamla och de försöker minnas vad som skett i sitt liv och varför. Varför kommer de inte ihåg?
Enligt mig är detta en mycket bra roman som är placerad i folkvandingstidens England, men likväl kunde varit dagens folkvandingar i Europa. Vissa vill, då som nu, hitta orsaken och ta död på draken, andra inte. Några vill bara överleva och andra bara leva sina liv med nära och kära.
Författare förklarar inte alla frågor utan låter oss komma fram till svaren själva när han leder oss runt 500-talets England, om vi tar tid att reflektera och läser mellan raderna.

C

Christian Rydberg

2017-11-22

Betyg

Det är inte svårt att förstå hur denna märkligt outredda epok i de brittiska öarnas historia lockar till allehanda skildringar; finns ingen vedertagen sanning kan heller inget vara falskt. Myter och legender slår rot och lever sina egna liv och fantasin får fritt spelrum. Inte konstigt att någon slags alternativ brittisk medeltid utgör ramverk för i stort sett all fantasy som produceras. Århundraden efter att romarna och ännu långt före den moderna upplysningen. En övärld av små riken, bokskogar, klippiga kuster, vidsträckta slättlandskap och böljande kullar. Myter om kungar, folk och släkten som härjar mot varandra, lever sida vid sida eller vandrar i ensamhet bort från ondska eller drakens eld. Men, nej, denna gång funkar det inte. Det är i och för sig inbjudande att en klassisk romanförfattare ger sig på genrelitteratur. För de är väl fantasy ja läser? Eller är Ishiguru verkligen en vanlig författare? Det spelar kanske ingen roll när det gamla paret, Beatrice och Axls långa vandring genom, bort från eller rakt in i glömskans dimma länge bara upplevs som en just gammal och lång halvmesyr. Stundtals är deras innerliga och kärleksfulla dialog outhärdlig, jag lämnar dig aldrig min prinsessa. Jag kämpar med att få en slätstruket klassisk saga om ondska och godhet att växa till något mer, tills jag plötsligt inser att den har något helt annat, kanske till och med mycket mer. För vad lurar inte under marken, under en kontinent som allt för länge vilat på tron på evig fred och enighet; drakar, demoner och ja kanske till och med en jätte vars sömn blir störd. Vem kan man då lita på, vilka band gäller på djupet av de minnen vari dimman sakta skingras. I den vändningen förstod jag trots allt vad svenska akademin måste ha menat i sin motivering till 2017 års nobelpris i litteratur.
/Christian Rydberg Dahlin

S

Sandra Katby

2017-08-14

Betyg

Svårläst, men fantastisk symbolism och meningsfull punchline. Underbar.

Sanna Carlborg

2017-04-16

Betyg

Detta är en väldigt speciell roman. På ett alternativt 500-tal i det land som ska bli England, ett land även bebott av väsen som jättar och drakar, följer vi det åldrade paret Axl och Beatrice. De vet att de älskar varandra mycket, men kan nästan inte minnas något av sitt liv tillsammans. Draken Querig har nämligen svept in landet i sin glömskeframkallande andedräkt. En dag börjar de dock minnas att de en gång hade en son. De lämnar sin by för att ge sig ut i världen och hitta sonen. På sin resa träffar de en av Kung Arthurs gamla riddare, föräldralösa barn, kringirrande vandrare och inte minst mystiska färjkarlar som för gamla par till en särskild ö där bara de med starkast kärleksband får leva tillsammans. För mig är detta en filosofisk berättelse i riddarskrud om ålderns höst, äkta kärlek och försoning. Alltför sällan får gamla människor huvudroller.

J

Jouni Gustafsson

2016-12-12

Betyg

Skickligt berättat!
Tänkvärd symbolik men personligen har jag svårt för fantasy, magik o dyl.

Liza Bolin

2016-06-30

Betyg

Jag kanske gillar den mest för att den påminner om Avalons Dimmor, men skit samma - love it! Suggestiv sagostämning, en riktigt smälter in i glömskan som beskrivs i boken.

Joakim Roos

2016-03-06

Betyg

Efter att ha läst ut den satt jag förundrad: vad ville den här boken ha sagt?? Seg, definitivt bortkastad tid att ta mig igenom den.

K

Karl-Gustav Öberg

2016-02-24

Betyg

Lite Torgny Lindgren Ljuset mixat med sagan om ringen.

Solveig Andersson

2016-02-15

Betyg

Underbart språk även om fantasygenrén i normala fall inte tilltalar mig. Återstoden av dagen var bättre.

U

Ulla Olsson

2016-02-14

Betyg

Hade stora förväntningar och blev väldigt besviken.

Engelska Väninnan

2016-02-08

Betyg

Liksom "Never let me go" handlar romanen på ett djupare plan om åldrande och död. Författaren är född 1954. Han var min favoritförfattare. Här är berättelsen grå och utan driv. Efter bara några kapitel lämnar jag romanen.