
När Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus börjar hans dotter Jackie tillbringa allt mer tid där och när modern reser till Svarta havet blir sjukhuset hela hennes värld. Där finns läkaren Edvard Winterson som varje natt tar med sig Jim och några utvalda patienter till sina stora fester vid Lill-Jansplan, där finns Inger Vogel som rör sig på gränsen mellan ordning och ödeläggelse och Sabina med sina pärlor och sin bedrövelse. Där finns också Paul och kärleken, det verkliga vansinnet. Beckomberga – ode till min familj är en berättelse om drömmen att hålla någon kvar i ljuset som aldrig riktigt har velat vara där, om skräcken och längtan efter att falla. I Sara Stridsbergs bedövande vackra roman är mentalsjukhuset intill Judarskogen både en monstruös ängel och en gammal utopi om att fånga den som faller.
Visa mer
Recensioner
2017-01-05
Betyg
Om Jackie, som besöker sin pappa som är inlagd på Beckomberga mentalsjukhus. Jättefin bok, skriven med otroligt mycket kärlek till både platsen Beckomberga och en ganska trasig familj.
Betyg
En alldeles underbart välskriven bok som handlar om det den heter: ?Beckomberga?. Huvudpersonens pappa blir intagen på Beckomberga och tillbringar stora delar av flickans barndom där. Beckomberga är en helt egen värld och flickan blir vittne till många händelser därinne. Vi får följa sjukhusets tillkomst, verksamma år och nerläggning genom återblickar på dess arkitekt, patienter och personal. Samtidigt följer vi flickan och pappan genom livet. Det kanske låter torrt, men det är en skildring av ett svunnet samhälle och en stor sorg som skildras fint och ljust och känsligt. Detta är min bästa svenska bok från 2014 ? läs den!
Betyg
Svår att betygsätta. Det stod mellan en tvåa och en trea men landade på en tvåa. Språket är emellanåt väldigt vackert men historien och romanfigurerna griper - trots språket - aldrig riktigt tag i mig. Ibland tycker jag att Stridsbergs berättarteknik går till en överdrift, konsekvensen blir att jag tappar trovärdighet för både historien och författaren. Jag har önskat en historia om Beckomberga med en mer naturlig kronologi och ett starkare sätt att skriva som griper mitt hjärta och med lite större variation..
2016-04-13
Betyg
Melankolisk och poetisk skriven roman om trasiga fadersgestalter, och livet på en institution. En romantiserad bild av en alkoholiserad pappa som inte funnits där för sin familj. Jag hade höga förväntningar på boken men den lever tyvärr inte upp till dom.
Betyg
Boken var lättläst och gick fort att läsa klart. Det var intressanta och ganska spännande personer som var inblandade i historien, men berättartekniken gick inte riktigt fram. Det kändes som korta minnesbilder som bara placerats in i boken här och var, inte nödvändigtvis där de passade som bäst, utan där de fick plats. Personerna upprepade sig hela tiden, och samma saker antyddes gång på gång. Jag tycker inte riktigt läsningen flöt på, jag fick inte riktigt fatt på kronologin, och förstod inte hur, när eller varför saker och ting utspelade sig. Kändes lite som att jag kunde hoppa över stycken här och där för att de ändå inte hade något att göra med sidan som kom därefter. Trist då ämnet var, och är, spännande!
2014-12-08
Betyg
En av de bättre böcker jag läst den senaste tiden. Bra skildring av sjukhusmiljön och hur patienterna hade det. Tragiskt att bara släppa ut de när sjukhuset stängde. Många hade varit där hela sitt vuxna liv och visste inte annat.... men så gick det ju som det gick också!
2014-12-01
Betyg
Möjligen snäppet under Darling River. Men det här är så bra, så bra. Den svarta tonen är intakt boken igenom. De här trasiga människornas tillvaro blir till en vacker historia. Jag kan inte komma på någon annan svensk författare jag läst som gör så här med språket. Fantastiskt bra.
Betyg
Med ett fantastiskt språk för Sara oss in i det inre livet hos några av de personer som rör sig in, och ibland ut, på Beckomberga sjukhus. tänk om psykiatrin kunde lära av saras respektfulla sätt att skildra livets plågor och samtidigt ge ett värde till lösningar som kan tyckas svåra och som oftast döljs bakom våra rigida diagnossystem. Med samma inlevelse och respekt som Åsa linderborg beskriver sin far lyckas Sara förmdla en kärleksfull pappa som ofta är förfärligt begränsas som pappa. Den unga huvudpersonen ges också ett rikt inre liv och uttryck som oftare än vad vi tror finns i den tidiga ungdomen. strålande och en fröjd att få ta del av.
Betyg
Underbart språk och berättelse - jag njöt varenda sekund, varenda sida, varenda mening... Missförstå mig rätt... det är en på många sätt sorgsen berättelse - men hennes sätt att berätta är helt underbart! Vilket flyt, vilken poesi, vilken värme! Berättelsen som ger ett ansikte åt den utveckling och avveckling av psykiatrin lyfter fram enskilda personers känslor och erfarenheter i skenet av en stor organisatorisk förändring som inte enbart var av godo för dem det gällde, men samtidigt var inte heller institutionerna av godo... Denna paradox ges lilv via de personer som hon skriver om - med sådan värme, med sådan intensitet och med en trovärdighet utan att skriva läsaren på näsan. Så underbar... ja jag vet jag har skrivit underbar många gånger, men det är så jag känner, jag bara älskar denna underbara bok!