
A talented junior at Catamount College in the drug-fuelled 1970s, Gillian Brauer strives to realise more than a poet's craft in her workshop with the charismatic, anti-establishment professor Andre Harrow. For Gillian has fallen in love with Harrow and soon surrenders to his rarefied world.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Omläsning💖
Gillian Brauer, 20 är en aningen tungsint student på Catamount College för flickor. Hon skriver poesi. Året är 1975 och Gillian är upp över öronen förälskad i sin litteraturprofessor, Andre Harrow. Men det är hon knappast ensam om. Alla tycks de svärma för den till synes karismatiske läraren som lär sina unga kvinnliga elever att de är djur: Dominique, Marissa, Penelope, Cassie, Sybil och hennes andra väninnor från studenthemmet Heath Cottage. De tävlar om hans gunst och deras tidigare så nära vänskap bryts alltmer ner. Han vill höra deras innersta tankar, deras åtrå, höra det förbjudna och chockerande och tvingar dem att gå helt in i sig själva. Samtidigt härjar mystiska bränder runt campus och det verkar som om det är någon ur flickorna på Heath Cottage som är den skyldige. En dag tar Gillian mod till sig och knackar på Andres dörr- något som för in henne i en sårbar triangel av förödmjukelse och underkastelse. Och som slutar med ond bråd död.
Vem är Andre Harrow? Vad vill han med sina unga sårbara kvinnliga studenter? Och vilken roll spelar Dorcas, Andres franska hustru in i rollen? Dorcas är en bohemisk skulptris som skapar utmanande totemfigurer som alla anspelar på underkastelse och sexualitet.
År 2001 under en resa till Paris ser Gillian tillbaka på händelserna under hösten och vintern 1975 fram till slutet av januari 1976.
Vad hände med Andre och Dorcas? Vem var det som låg bakom de mystiska bränderna? Varför bröts Marissa ner? Och vad hände egentligen med Sybil som en dag bara försvann?
En gotisk kortroman av Joyce Carol Oates på knappt 160 sidor. Lika mycket en gripande roman som en spännande autentisk thriller med trovärdiga karaktärer och med ett mycket bra språk. Av de romaner jag läst av Oates är det här min favorit.
Den här boken kan jag varmt rekommendera!
Toppbetyg!
Betyg
Mitt i vinternatten går brandlarmet på Campus. Studenterna på Catamount college följer brandrutinerna och samlas utanför studentboendet. Lättklädda i isande vintermörker huttrar de i kör. Men det är inte där som det brinner, det är vid lärarbostäderna som det tycks brinna. På avstånd, maktlösa och bestörta, ser de hur röken och flammorna stiger mot skyn. - Vilka lärare är det som drabbats?, frågar de sig. Gillian Brauer, en av studenterna på uppsamlingsplatsen, tycks veta mer än någon annan. På följande sätt, förbryllande och fängslande, inleder Joyce Carol Oates sin kortroman, Djur. ”Vi är djur och det är vår tröst, skamlösheten driven till vår spets”. Ska man skärskåda Djur, är det tveklöst en roman som anspelar på skam, skuld och kärlek. Det är mångtydiga, samt subtila antydningar, budskap som tränger igenom ens själ och sinne. Det är, som läsare, svårt att motstå texterna som förför och fängslar. Få lyckas skildra människoöden såsom Joyce Carol Oates. Det är kort och gott en mästerlig roman som djuriskt drar ner människan i en mörk avgrund. Det är rysande bra - läs och njut!
Betyg
JCO berättar ofta om unga kvinnor som just börjat studera litteratur och som råkar illa ut. Här blir det i mina ögon vagt och tråkigt. En av JCO:s många mellanböcker som berättas utan större engagemang som om hon skriver hellre än bra ibland. Långt under hennes bästa böcker i kvalitet.
Betyg
En riktigt kuslig kortroman av Oates där det är suggestionen som skrämmer mer än vad det faktiskt skrivna gör. Störst behållning gav spelet och relationerna mellan de unga kvinnliga eleverna som samtliga är förälskade och den fascinerade läraren Andrew. Oates språk är som alltid helt eminent och hon lyckas återigen skildra våldet mot kvinnan på ett vis som ger kalla kårar längs ryggraden. En solklar fyra!