Första delen i den självbiografiska Köpenhamnstrilogin, en modern klassiker. Här möter vi den unga Tove som på 1920-talet växer upp i arbetarkvarteret Vesterbro i Köpenhamn. "Jag var sju år när olyckan drabbade oss", skriver hon om när pappan förlorar sitt arbete som pannskötare. Tove är duktig i skolan, men möjligheten att läsa vidare finns inte och från det att hon är femton år arbetar hon i familjer och på kontor. Hon observerar med stor skärpa och humor sin omgivning, spelet mellan könen, villkoren för hennes eget liv. I bakgrunden skymtar tidens politiska strömningar. Och i takt med att hon upptäcker sig själv och världen bortom barndomens gata blir diktandet allt viktigare. Hur ska hon få någon att publicera henne? Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina skoningslöst ärliga böcker, som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga...
Visa mer
Recensioner