Hur ska döttrar kunna skydda sig från sina mödrars sorg? Går det att älska sitt barn utan att samtidigt överge det? Varför så mycket blod när ultraljudet visar hjärtslag? I Malin Nords roman Barmark flockas korparna där förluster och rädslor härjar.Anja och dottern Hanne måste lämna barndomshemmet på myrmarken vid älven. För att förstå sina oroskänslor och den stumma relationen till sin egen mamma börjar Anja läsa sin norska mormors efterlämnade dagböcker: om hennes dramatiska flykt över fjället i december 1942 och om de omöjliga beslut hon tvingades fatta för att rädda livet på sitt ofödda barn. Barmark är en mörkt skimrande, grym och starkt rörande berättelse om sorg som går i arv mellan generationer. En roman om närhet och avstånd och om de förlorade barn som irrar i de jämtländska skogarna med evigt mörker omkring sig.
Visa mer
Recensioner
2021-07-03
Betyg 
En stark och mycket gripande roman. Det här är en bok där omslaget genast fängslade mig, fågelälskare som jag är. Samtidigt funderades dock – varför fågelfötter? Detta är inte en huvudsaklig bok om fåglar men de figurerar med sin närvaro på flera ställen. Kajor, Korpar, Koltrastar. ”Korparnas dova skrän ljöd omkring mig, det var mormors korpar som samlades där det fanns döda kroppar.”
Ja, författarinnan låter till och med en mor fyndigt beskriva sin dotters hand vila likt en klo. Fåglarna vakar och beskyddar, så ock de båda avbildade innanför bokens pärmar. Kan en motstå dem? Inte jag. Färgvalet speglar dessutom ett mörker och det är mycket svärta och smärta inom dessa pärmar. ”Jag vet inte om det är möjligt att älska sitt barn utan att överge det. Jag vet inte om det är möjligt utan att överge sig själv.”
Romanen pendlar mellan modern Anja (nutid) och hennes mormor Signe (40-tal). Signe tvingas höggravid fly över fjällen till Sverige när Tyskarna tränger sig in i Norge. Sonen Olav lämnas motvilligt hos brodern. ”Det går bra att lämna sitt barn bakom sig om man inte har något val. Om barnet har det bättre utan en, eftersom det man ska göra är farligt. Det går om man låter bli att andas. Om man inte vänder sig om. Om man vet att man kommer att träffas igen.”
Nords språk och fantastiska gestaltning (boken igenom) fick mig att genast sugas med i texten – berättelsen. Det här vill jag läsa! Kapitlen är dessutom korta men innehållsrika och varierar smakfullt mellan karaktärernas perspektiv.
Vidare presenteras verket i fyra delar: Landskapet, Förlusten, Kartan, Barmark. Så mycket smärtor men också ljusglimtar och mycket vackert skildras i denna vingbärande bok. Jag vill läsa mer av Malin Nord.
Tårarna rann på flera ställen och jag näst intill sträckläste boken på två dagar.
Tack Malin Nord för att du delgivit texten.
