Pär Lagerkvists roman från 1950 handlar om rövaren Barabbas som benådades när Jesus korsfästes - den enda människa som obestridligen 'frälsts' genom Jesu död. Barabbas kan ses som en symbol för människans förhållande till kristendomen i vår sekulariserade tid.
Visa mer
Recensioner
2023-10-25
Betyg 
Femman nära. Lagerkvist är en av de mest värdiga nobelpristagarna genom tiderna.
2019-10-13
Betyg
En av de bästa svenska romaner som någonsin skrivits enligt min mening. En klassiker som aldrig blir inaktuell eftersom den handlar om människans inneboende ondska, småaktighet och maktbegär. En obehaglig roman som är mycket tänkvärd och dröjer sig kvar länge efter att man läst den.
2018-11-11
Betyg 
Klart läsvärd, och tänkvärd! Dvärgen i berättelsen är som en summering av all ondska och allt irrationellt tänkande man kan tänka sig. Hans handlingar och syn på mänskligheten avspeglar vissa händelser i vår historia, och kan kanske användas som ett exempel på hur man absolut inte bör bete sig. Rekommenderas!
2018-08-26
Betyg
Träffsäker kort berättelse med bödeln i fokus först i dåtid och sedan i "nutidens" 1930 tal då boken skrevs. Den skildrar synen på våld och ondska.
2018-04-14
Betyg
I en lägenheten belägen på en gård, ute på den svenska landsbygden, bor Anders med sin familj. De lever i en fridfull och idyllisk tillvaro mittemot en bangård som fadern arbetar på. Solen skiner och livet leker, men vid sidan av detta plågas Anders av oförklarlig inre smärta och mörker. Det är främmande och dunkla hot som plågar honom. Han uppslukas av mörkret. I det mörka vilar döden som en grav och väntar på gästen i verkligheten.
“Och mörkret var en stor svart grav där alla de döda låg och alla de som levde än. Och ovanför i den flammande himlen läste en väldig, dånande röst obegripliga ord över levande och döda.” - Sid. 164, Gäst hos verkligheten, Pär Lagerkvist.
Vid sekelskiftet av 1900-talet skildrar, författaren och nobelpristagaren, Pär Lagerkvist en barndomsvärld på den svensk landsbygden i romanen Gäst hos verkligheten. Det är en självbiografisk roman av Pär Lagerkvist i vilken han öppnar upp sina barn- och ungdoms tankar samt reflektioner. Det är en idyllisk och fridfull, men samtidigt, ångestfylld tillvaro som skildras i romanen. Läsaren får följa huvudkaraktären Anders. Anders lever ett rikt liv, fylld av äventyr och upptåg. Bland träd, åar, gräs, stenar och blommor leker livet under en glänsande sol. Han har en stark vänskap till sin far och en stor kärlek till sin mor. Med färgrika naturskildringar i ljus och skuggor, i varma och kalla gläntor, förtäljs en gripande barndom. Men när ungdomen nalkas uppstår främmande och dunkla hot som skakar om Anders vy på världen och verkligheten. I det obegripliga och vanskliga i att förklara liv och död lyckas Pär Lagerkvist med graciösa ord finna dem. Det är både mörker och kärlek som uppslukar innehållet. Det är alltid förfriskande att läsa Pär Lagerkvist, en författare som briljerar och förbryllar med sin förmåga att, hämningslöst, förföra och omfamna sina läsare.
2017-11-05
Betyg
Dvärgen är i tjänst vid hovet i ett litet furstendöme i Italien under renässansen. Han är 26 tum lång och efter att ha strypt sin rival, Josafat, till döds är han nu den enda dvärgen kvar vid hovet. Dvärgen har en stark tillgivelse till sin herre, fursten, som han respekterar för sin likasinnade falskhet. Lojalt följer Dvärgen ständigt fursten som en skugga. Dvärgen betraktar omvärlden med förakt och avsky. Allt som är gott; kärlek, drömmar och ideal betraktar dvärgen med kalla gråa ögon. Han bär på hemligheter och dessutom smider han lömska planer som han skrider till verket mot folk i sin omgivning. Det är när krig utbryter mot den angränsande furstendömet, Montanza, som Dvärgen uppvisar sin jovialiska karaktär. Blodtörstig och ivrig för blodutgjutelse mot Lodovico, il Toro, furste av Montanza. Med målande beskrivningar av lycka och sadism mot fienden visar Dvärgen sin sanna natur. Det blir ett krig som leder till helvetets avgrund med Dvärgen som sprudlar av glädje över människans blodtörstigaste sidor.
Vem är dvärgen och vad representerar han? Utifrån Dvärgens perspektiv skildrar författaren, Pär Lagerkvist, människans välsinnade och ondskefullaste sidor. Det är kort och gott en dagboksroman om en studie i ondska. Dvärgen, huvudkaraktären, är mer än bara en karaktär, han är människans djupaste och mörkaste avgrund. Dvärgen, i min åsikt, representerar de inhumanaste aspekterna hos människan. I detta ligger en berättelse som fängslar och förbryllar, samtidigt som den utvecklar sig till en skrämmande och förkastlig, men uppriktig, bild av människan. Det är andra gången som jag läser Dvärgen och, då som nu, hänförs jag av Pär Lagerkvists mästerliga berättarförmåga. Allegorierna sprudlar och fascinerar, med en furste som står för makt och styrka, och med Dvärgen som uppstår och frisläpps vid behov. Dvärgen är en djupdykning in i människans mörka, ondsinta avgrund, läs den!
2017-07-21
Betyg
Far och jag samt Hissen som gick ned i helvetet, är två noveller som, i min mening, sticker ut mest i den enastående novellsamlingen, Onda sagor av Pär Lagerkvist. Faktum är att Lagerkvist förtjänar all hyllning och uppmärksamhet för sina episka texter som tveklöst fängslar och fascinerar. Onda sagor bjuder definitivt in läsaren till omläsning.
2017-02-28
Betyg
Världen genom den osympatiske eller rent utav onda huvudpersonen Dvärgen. Han ser ner på allt och alla. Mycket läsvärd med många teman.
2016-12-10
Betyg
Jag läste den för ungefär sju år sedan, men mindes i princip ingenting av den. Barabbas tankegångar intresserade mig, även fast de inte precis gick in på djupet. Jag tycke om Sahak, och hans ganska underliga relation med titelkaraktären. Bokens slutmeningar gav mig lätt gåshud.
2016-09-15
Betyg 
Spännande kort berättelse, lätt språk och lätt att dra paralleller till psykisk ohälsa med mera.
2016-07-23
Betyg
En bok att sträckläsa. Historien fängslar verkligen, och man kan förstå att den blivit Lagerkvists bäst säljande och mest uppmärksammade. Enligt mig inte riktigt i nivå med "Dvärgen" men ändå mycket läsvärd.
2016-07-21
Betyg
En verkligt rå historia om en cynisk och naiv liten narr. Det svårdefinierade personlighetsdraget skildras på ett mycket minnesvärt sätt.
2016-07-18
Betyg
Såg en intervju med Salman Rushdie där han sa att det tog år av hårt arbete att lära sig skriva som Salman Rushdie, att hitta sin egen röst. Just denna röst och egensinniga språk finns hos Lagerkvist. Väldigt vackra betraktelser - jag tänker särskilt på avsnittet då den unge pojken lider av dödsångest. Men tänk om Lagerkvist valt ett intressantare tema. Varför ska så många författare skriva om sin barndom?
2016-03-18
Betyg 
Rättfram och skarp. Överraskande emellanåt, väldigt förutsägbar annars. Arg liten huvudperson, mycket komplexa biroller.
2015-02-04
Betyg 
Poänglöst, repetitivt, ointressant smörja med en fullkomlig avsaknad av karaktärsutveckling.
2013-12-05
Betyg
En tunn liten bok med ett innehåll där varje ord är väl avvägt. Första tryckningen 1924. Helt underbara gräsliga små berättelser.
(Läste den på svenska).
2013-09-23
Betyg
Vi skulle läsa denna på svenskan i gymnasiet. Den var bara så otroligt lång och klagande och inte alls rolig på något sätt...
2013-07-22
Betyg
Det här är definitivt min nya favoritbok! Dvärgens desperata behov av att inte uppfattas som infantil, som ett barn, är med som en röd tråd genom hela boken. Samtidigt och i kontrast med hur barnsligt Dvärgen ser på allt och alla som omger honom, för det gör han faktiskt, utvecklar han en bitter syn och pessimistisk attityd till sin omvärld, som motreaktion. Han ser på krig med sådan barnslig iver, ser på det som på ett barns lek, det som han själv så brutalt ser ned på. Det blir dubbelmoral kan en säga. Och hur Dvärgen ser upp på Fursten sedan, som ett barn ser på en förälder, i någon slags evig förälskelsefas, i beundran. Dvärgen är inte alls så uråldrig som han själv vill hävda, han är ju ett barn! Och det förbittrar honom. Hans hat mot en omvärld som ser på honom som ett barn förbittrar honom. Men å andra sidan tycks det inte finns något som går Dvärgens bitterhet förbi. Jag älskar verkligen boken, en så intressant skildring i jag-perspektiv, med många fina beskrivningar av Dvärgens observationer. Solklar femma, Pär är ett geni!
2013-06-02
Betyg
Dvärgen skrevs av Pär Lagerkvist och utgavs första gången 1944. Lagerkvist själv tillhör ju den (kanske något överrepresenterade) skara svenskar som faktiskt dekorerats med Nobelpriset i litteratur, även om han själv vid den tidpunkten var medlem i akademien. Om han gjorde priset rättvisa har jag svårt att svara på eftersom Dvärgen är det första och hitintills enda alster som jag själv läst av Lagerkvist , men om resterande del av produktionen motsvarar samma kvalité så finner jag ingen anledning att protestera.
Vi befinner oss i nuvarande Italien under renässansen och i ett av furstendömena regerar Leone. I egenskap av sina till synes komiska proportioner fanns det vid varje hov ofta en dvärg, om inte för annan nytta så i alla fall för det blotta nöjets skull. Precis som titeln i boken avslöjar så är det genom dvärgens ögon (eller snarare dagboksanteckningar) vi kommer att få följa historien. Karaktären som sådan är på sätt och vis skapad för att bestå, hans manér är oförglömligt bisarrt på ett sätt som nästan är komiskt. Vår dvärg är en person med förakt för det mesta, med ett kallhamrat sinne som hyllar det cyniskt onda och som vämjs över kärleken och det ömsint goda. Han påminner om en från vettet ställd person som konsekvent tar sig själv på alldeles för stor allvar. På sätt och vis är han nästan avbildad som en retfull karikatyr över vår historias alla galna härskare. Själv kan jag inte låta bli att tänka på Napoleon som till följd av sin ringa längd var fast besluten att lägga hela världen under sin fötter. Allt för att kompensera den blygsamma fysik han besatt. Ja analogierna kan göras många.
Det som Lagerkvist på ett så övertygande sätt lyckas med och det som också gör denna historia svår att glömma är dock inte den lilla dvärgens egenheter och hans fascinerande kallsinne. Nej fulländningen skymtar först till för att sedan bli ett faktum vid alla de tillfällen då dvärgens annars så empatilösa personlighet helt plötsligt tycks inhysa både förståelse och empati. Just dessa korta glimtar av mänsklighet i en annars så hjärtlös person ger djup i både karaktären och berättelsen. De fungerar som en obekväm påminnelse om att de egenskaper och den personlighet vi hos dvärgen ser som smått bisarra trots allt finns hos de flesta människor om än i varierande skala. Långt efter att sista sidan är avklarad sitter han kvar i sinner som ett kliande skavsår och påminner varje läsare att inte heller hon är utan skuld i det elende som fortfarande finns här på jorden. Många många år efter den tid där boken har sin handling.
Betyg
I vår bokcirkel har vi nu läst denna klassiker. Och precis som Johan Persson, här på Boktipset tycker, så är det här en "oerhört mörk och rå bok med massor av dolda budskap."
Hur kan man skriva den här typen av roman? Självklart är den färgad av det krig som pågick, den kom ut 1944. Ondskan i världen. Berättaren en själsligt förkrympt människa.
2013-01-06
Betyg
Bra! Fint flyt i språket, inte tung alls trots att den skrevs för över 60 år sedan
2012-01-06
Betyg
Jag håller nu på och läser Kleopatra av Stacy Schiff. Kommit till sid 240 passar jag på att läsa Lagerkvists Mariamne. Så bra.
2012-01-03
Betyg
Var kanske för ung när jag läste denna. Sen var man ju tvungen, men jag kom aldrig igenom den...
2011-11-23
Betyg
Ett genialt grepp, skildra Jesu död från den frigivne mördarens sida Barabbas. Boken grep verkligen tag i mig. Den är har ett slags mystiskt skimmer över sig från början till slut och det Barabbas såg eller trodde sig se när Jesus dog på korset följer honom livet ut... Klockrent högsta betyg
2011-10-15
Betyg
Det eviga leendet är Lagerkvists tanke om livet efter detta. Varför skulle det vara mer stimulerande och eftersträvansvärt att gå in i en evighet? Ett riktigt mästerverk, författat kort efter första världskriget.
2011-10-10
Betyg
En fantastisk skildring av Barabbas liv. Också en historiebeskrivning om tiden kring Jesu födelse. Ett härligt språk dessutom. Mycket nära en 5:a. En riktig "klassiker" Läs den!
2011-10-07
Betyg
Den mest fulländade roman jag någonsin läst. Vansinnigt bra!
2011-05-31
Betyg
Som obotlig pseudo-psykolog och existentialist har jag svårt att ta an mig Lagerkvists vision av "ondskan". Dvärgen är ju bara en grubblande och bitter pessimist som inte kan se det sköna med världen. Han tycker kärlek är äckligt men mest av allt vill han nog ha en kram, trots att han tar till dolken så fort någon rör vid honom. Och så baktalar han mannen på korset. Ve och fasa, vilken ondska... Låter mer som jag på en dålig veckodag.
2011-04-18
Betyg
Ville verkligen gilla den men inte min typ av bok. Språket är bra men själva berättelsen tilltalade mig inte tyvärr.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
