Det är bara åtta månader sedan pappa dog och Amanda undrar om det någonsin ska sluta göra ont. Ingenting blir bättre av att mamma har bestämt att de ska flytta från Malmö till Olofström. Även om en liten del av henne tycker att det är skönt att komma bort från kompisarna och slippa tänka på det där hemska som de gjorde innan sommarlovet. I den nya klassen lär hon känna Elena som flytt från kriget i Ukraina och Oliver som spelar fotboll bara för att hans pappa vill det. Amanda är livrädd att hennes nya vänner ska få reda på vad hon gjorde på sin gamla skola. Men det dröjer inte länge innan hon får annat att tänka på. Vem är den otäcka personen som smyger runt nere vid sjön? Och vem är flickan som dyker upp överallt där Amanda är? När Amanda får reda på att skolan är byggd på en kyrkogård från pestens tid förstår hon att något är fel. Fruktansvärt fel. Och det värsta är att någon verkar...
Visa mer
Recensioner
2024-04-29
Betyg 
Våran lilla Nova bara älskade denna lilla Skräckbok 😃😱
Hon tycker att den var riktigt läskig men det gick bra trots allt.
För henne/oss så vart detta en riktigt läbbig liten skräckis som höll oss fängslade tills sista sidan vart utläst.
Så en Mysig bladvändare Javisst.
Och den som har sina naglar kvar när denna är färdig läst får vara super glad
Av Nova så får denna
Full Pott av Skräck!!!!!
5 av 5st
2024-02-15
Betyg
Åtta månader har gått sedan Amandas pappa dog och det känns som om det aldrig kommer att sluta göra ont. Att hon dessutom varit med och gjort något dumt på skolan, gör att sorgen känns ännu mer närvarande tillsammans med skuldkänslorna. Mamma bestämmer att de ska flytta från Malmö och till Olofström för en nystart. Något Amanda inte är särskilt nöjd med. Men så träffar hon Elena och Oliver under sin första skoldag och det känns bättre. Även fast deras lärare behövt åka iväg plötsligt och är ersatt av världens sämsta vikarie. En vikarie som vägrar låta barnen säga emot eller tänka själva och som vill att de gräver på skolgården istället. Amanda får veta att bor i ett av två spökhus i Olofström, och börjar snart se saker. Det, tillsammans med att hon upplever andra konstiga saker på kvällstid, gör att barnen snart är indragna i ett mysterium över allt vad de trodde från början.
Bara jag som ser är en spökhistoria med deckarkänsla för bokslukaråldern och jag kan säga att jag verkligen hade slukat den i den här åldern. Det är lagom mycket blandning av spöken och obehaglig verklighet och jag tycker om hur mycket annat som också finns runt som känns jobbigt. Inte bara det spännande äventyret med personen som smyger omkring eller det Amanda ser som ingen annan verkar se, utan också varför Amanda bråkat med en gammal kompis, att flytta, sorg efter förälder och krig. Emma Olofsson har minsann inte varit rädd för att låta det vara jobbigt. Det finns många bra saker att diskutera om man läser i grupp/högläser, och mycket att tänka på om man läser den på egen hand.
Jag tycker om att barnen får vara i fokus och att det mest är de som löser mysteriet och är i händelsernas centrum. Men jag tycker också om att de inte är rädda att be om hjälp och att prata om sina problem med varandra och andra, även om de inte alltid tas på allvar av de vuxna runt dem.
Språket är bra och passar målgruppens ålder. Bokens 192 sidor är uppdelade på 35 kapitel med lagom stor textstorlek. Boken passar både för högläsning och egenläsning.
