Berättaren i Cilla Naumanns nya bok är mor till tre barn, men hon har aldrig varit gravid. Det är en erfarenhet hon delar med många, men samtidigt är det en erfarenhet som omges av många vanföreställningar, av närgångna, oreflekterade och indiskreta frågor om ?den riktiga mamman?, och utfall om ursprung och hudfärg.Men aldrig har glädjen över att få bära barnet hem från andra sidan jorden skildrats med större ljus och lätthet, aldrig har den märkliga livslånga känslan av att ha den andra mamman som en spegelbild i en spegelstad skildrats med större skärpa. Denna parallella verklighet kan göra sig smärtsamt påmind, särskilt när berättarens barn vill resa över havet och träffa sin biologiska mamma. Denna resa utgör ett viktigt motiv i boken.Den andra berättelsen är både om modern och barnet. Ana är barnhemsbarn, nu är hon vuxen och hembiträde och barnskötare. Hon har aldrig haft någon...
Visa mer
Recensioner
2021-12-23
Betyg 
Den svagaste av alla böcker jag läst av Cilla Naumann men hon är alltid läsvärd med ett vackert språk.
2019-01-27
Betyg 
En berättelse som bearbetar moderskapet genom att berätta om en adoption parallellt med en historia om en föräldralös barnsköterska. Frågor väcks. Vem är mamma? Var hör barnet hemma?
Bra språk, men lite platt till innehållet - det händer inte så mycket, även om författaren skriver bra. Det märks att författaren bearbetat många bilder och frågor själv innan orden kom i tryck. Här finns träffsäkra iakttagelser och beskrivningar som skapar igenkänning, t.ex. ”ler såsom föräldrar ofta gör när de pratar om sina barn”. Enkla ord som förmedlar bilden till läsaren med precision.
2016-07-03
Betyg
Ett bra exempel på att ett vackert språk inte väger upp för en dålig historia
