Jag vill måla de ansikten som vi inte kan se, låna min röst åt de människor som vi inte kan höra. Jag vill berätta om vår tids människor som jag ser dem, med samma värde och samma rätt till frihet och lycka som vi. Själv är jag en av dem, en invandrarkvinna från Mellanöstern. Många av oss är fostrade till osynlighet. Många av oss fick redan i barndomen lära sig att vi var halva människor. Här i ett främmande land har vårt värde ytterligare devalverats och vi har blivit det tredje könet: invandrarkvinnor. I vårt hemland var vi omgivna av grannar som log mot oss, som kände oss och som talade vårt språk. I vårt hemland var vi bara kvinnor men vi var också systrar, döttrar, släktingar. Vi var människor med namn, historia och familjeband. Ur boken En röst för de människor som ingen kan höra Hon var en gång själv förtryckt, misshandlad och förminskad som människa - idag är Soheila Fors en...
Visa mer
Recensioner
2017-05-26
Betyg 
Så viktig och så hemsk. Detta händer i Sverige, idag. Alla borde läsa!!!
