Badortsmysteriet

Hercule Poirot och kapten Hastings befinner sig på semesterorten St. Loo på den engelska sydkusten för lite välförtjänt rekreation och vila. Dock verkar mord eller försök till mord att följa Poirot vart han går. Denna gång är det den unga kvinnan Nick Buckley som behöver den belgiske dektektivens hjälp. Hon har blivit utsatt för inte mindre än fyra mordförsök och det är bara en tidsfråga innan mördaren lyckas.

Så en kväll, på en fest hemma hos Nick, skjuts en kvinna till döds. Nick klarar sig, men den förolyckade kvinnan bar Nicks röda sidensjal.

 

Vid det här laget har jag läst, läst om eller sett, en ansenlig mängd utav Christies utgivning. Jag misstänker att jag kan ha läst Badortsmysteriet någon gång i min tidiga tonår (före läsdagbokens tid), men jag är inte riktigt säker. Anledningen till att jag blir misstänksam är för att jag listade ut slutet, enligt mina mått, lite väl tidigt. Jag tror att det ligger lite förkunskap och skräpar bak i huvudet. Hursomhelst, så förtog inte detta något av charmen eller anspänningen hos intrigen. Jag har kommit på mig själv med att läsa Christies böcker utifrån ett annat perspektiv nu än för femton år sedan. Då var jag helt uppslukad av mordhistorien. Nu kan jag i stället fastna för tidstypiska detaljer, kläder, miljöer och sådant eller för roliga och underfundiga citat. Som tonåring skulle jag nog inte ha förknippat Christie med humor, men nu tycker jag mig se spår av det på var och varannan sida. Mitt favoritcitat från Badortsmysterietåterfanns på sida 147 och lyder som följer: "...han (Poirot) förkastade golf som ett "konturlöst och slumpartat" spel, vars enda försonande drag var de prydligt klippta gräsmattorna".  Hercule Poirot är helt klart mer underfundig och underhållande i bokform - oavsett hur väl David Suchet porträtterar honom på TV.