August Strindbergs samlade verk : nationalupplaga. 65, En blå bok : avlämnad till vederbörande och utgörande kommentar till "Svarta fanor", 1

En blå bok I, författad 1906-07, är en av Strindbergs allra egendomligaste böcker, här genomanalyserad på ett sätt som aldrig gjorts tidigare. Den är tänkt som ett slags »vitbok», en undersökning överlämnad »till Vederbörande» om ett kontroversiellt ämne. Detta ämne är ett Sverige på väg att bli avkristnat. I Darwins efterföljd har, menar Strindberg, en apa försedd med mikroskopisk ohyra (= de nyupptäckta bakterierna som Strindberg trodde var bluff) fått ersätta Herren Gud, den väldige Skaparen, som överallt i naturen har satt sin konstnärssignatur. I form av korta, självbiografiskt accentuerade essäer levererar Strindberg 380 betraktelser till daglig uppbyggelse. Men det är inte bara eller främst fromma funderingar. Det vimlar av personangrepp, mot Ibsen, Levertin, August Bondeson, Gustaf af Geijerstam, en nyss avliden svåger och många andra, ibland formade till fantasifulla, festliga satirer. Strindberg går också till generalangrepp mot samtida astronomer, kemister, botaniker och andra naturvetare, som han menar har blivit förblindade sedan de övergav Gud i sitt vetenskapande. Inspirerad av Kabbala och Emanuel Swedenborg, men också för att slippa åtal, sveper Strindberg sina angrepp i hemlighetsfullhet. »Syntesen av mitt liv» kallade han boken.