Strindberg skrev fyra av sina s. k. kammarspel - Oväder, Brända tomten, Spöksonaten och Pelikanen - under första halvåret 1907 och det femte, Svarta handsken, ett och ett halvt år senare. Som titeln anger är det dramer i intimt format. Oväder skildrar en pensionerad herre i ett sommarstilla Stockholm. Men »ålderdomens ro» störs av att stormvindar från hans äktenskapliga förflutna sveper in. I Brända tomten utsätts de nostalgiskt betonade klichéerna »mitt barndomshem» och »vår aktade familj» för en obarmhärtig granskning. Spöksonaten blottar, med en visionär fantasi som har gjort pjäsen till en av Strindbergs mest spelade, förljugenhet och falskhet i det högre borgerskapet. Pelikanen angriper »modershumbugen», en kvinna som prisar sin förträfflighet men i verkligheten bereder familjens undergång. Svarta handsken är en lyrisk julsaga med ett modernt bostadshus och dess invånare i centrum. ...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Detta lilla lättlästa och kraftigt medryckande drama var min egentliga inkörsport till Strindberg.
Och som sådan vill jag rekommendera texten i fråga !
Stycket har formen av just ett drömspel och föregriper surrealismen, med sitt drömliknande absurda händelseförlopp, och sin uppfattning om drömmens ocensurerad sanningar som "verkligare" än det vakna tillståndets rationaliserade "verklighet".
Dramat problematiserar de flesta aspekter av människans tillvaro; kärleken, den goda viljan, Ã¥lderdom, och karriär.
Och pÃ¥ den stora övergripande frågan om livets mening tycks svaret vara ett tomt, kallt, nattsvart ekande: "Den saknas !"
Ehuru svart, pessimistiskt, och absurdt, Ãr dramat inte dess mindre vansinnigt humoristiskt, roande, och har förmågan att få igång det maskineri, som har säte bakom pannbenet, och till och med få arbetet att kännas roligt !
SKA LÃSAS !
2016-03-07
Betyg
Även om miljön är ålderdomlig, känns dramats andemening stämma mycket väl med vår tid.
2011-07-29
Betyg
Strindberg vet sådant om överklass och underklass som det nu så beundrade geniet Nietzsche inte har en aning om.