Fadren, Fröken Julie och Fordringsägare hör samtliga till de dramer som har gett Strindberg en rangplats inom världsdramatiken. De spelas ständigt på nytt i skilda länder och olika medier. I alla tre är relationen kvinna-man huvudtemat.
Fadren, »ett plötsligt dödsskri i en mörk höstnatt», som en kritiker skrev, gestaltar en skoningslös maktkamp mellan man och hustru om deras barns uppfostran. Samtidigt speglar dramat brytningen mellan en framväxande kvinnorörelse med krav på jämlikhet och en djupt förankrad konservativ syn på mansrollen.
Fröken Julie är Strindbergs såväl nationellt som internationellt mest spelade drama. Konflikten mellan sexuell attraktion och själsligt främlingskap är skildrad med en inlevelse och allmängiltighet som höjer dramat över det tids- och miljöbundna. Det är dock först i denna utgåva som skådespelet framträder exakt så som Strindberg skrev det. Med hjälp...
Visa mer
Fadren, Fröken Julie och Fordringsägare hör samtliga till de dramer som har gett Strindberg en rangplats inom världsdramatiken. De spelas ständigt på nytt i skilda länder och olika medier. I alla tre är relationen kvinna-man huvudtemat.
Fadren, »ett plötsligt dödsskri i en mörk höstnatt», som en kritiker skrev, gestaltar en skoningslös maktkamp mellan man och hustru om deras barns uppfostran. Samtidigt speglar dramat brytningen mellan en framväxande kvinnorörelse med krav på jämlikhet och en djupt förankrad konservativ syn på mansrollen.
Fröken Julie är Strindbergs såväl nationellt som internationellt mest spelade drama. Konflikten mellan sexuell attraktion och själsligt främlingskap är skildrad med en inlevelse och allmängiltighet som höjer dramat över det tids- och miljöbundna. Det är dock först i denna utgåva som skådespelet framträder exakt så som Strindberg skrev det. Med hjälp av infrarödomvandlare och stereomikroskop har det lyckats att avlägsna alla de censurerande och korrigerande ingrepp som förläggaren gjorde i manuskriptet i samband med förstaupplagan 1888.
Fordringsägare är ett triangeldrama om två män och en kvinna i en kulturmiljö, där primitiva lidelser spränger genom ytskiktet av konventionell tolerans och frigjordhet.
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Detta lilla lättlästa och kraftigt medryckande drama var min egentliga inkörsport till Strindberg.
Och som sådan vill jag rekommendera texten i fråga !
Stycket har formen av just ett drömspel och föregriper surrealismen, med sitt drömliknande absurda händelseförlopp, och sin uppfattning om drömmens ocensurerad sanningar som "verkligare" än det vakna tillståndets rationaliserade "verklighet".
Dramat problematiserar de flesta aspekter av människans tillvaro; kärleken, den goda viljan, Ã¥lderdom, och karriär.
Och pÃ¥ den stora övergripande frågan om livets mening tycks svaret vara ett tomt, kallt, nattsvart ekande: "Den saknas !"
Ehuru svart, pessimistiskt, och absurdt, Ãr dramat inte dess mindre vansinnigt humoristiskt, roande, och har förmågan att få igång det maskineri, som har säte bakom pannbenet, och till och med få arbetet att kännas roligt !
Hm... Knepigt. Har redan kommenterat den här boken som "Fröken Julie", men "Spöksonaten" leder mig också hit. Nåväl, Spöksonaten är rätt crazy, men bra. Fast Fröken Julie spelar i en högre division.
Jag är i grunden inte så förtjust i Fröken Julie, det här är första gången jag lyckas läsa ut hela (och boken är lättläst). Vill ändå ge plus för bokens formgivning med uttrycksfulla och snygga bilder av Fereshteh Fazeli.
Mossig kvinnosyn eller ej, Strindberg skriver så rasande skickligt och hans texter måste läsas med 1800-talets kontext i åminne. Ändå har han så mycket att säga oss ännu på 2010-talet.
Jag kan bara inte tycka om en pjäs där kvinnor jämförs med hundar i inledningen, eftersom de båda löper och därför beter sig lite konstigt en gång i månaden. Nej tack Strindberg, för min del får din kvinnosyn gärna stanna kvar på 1800-talet!