
Den efterlängtade uppföljaren till succén Att växa genom möten. En bok som inte liknar någon annan. En handbok. En arbetsbok. En njutbok. En bok för nattduksbordet. En bok att hämta kraft ur. En bok full av redskap för hur du kan må bättre, skratta mer, bli mer vuxen, mindre sårbar, allt mer sällan offer för andra och för omständigheterna. En bok att leva och utvecklas med.
Visa mer
Recensioner
2024-03-06
Betyg
Mycket speciell bok som utmanar läsaren och vägleder läsaren till en förändring av sig själv som inte bara är lätt. Hjälpsam och har stor potential att föra läsaren framåt mot mognad och självinsikt. Budskapet är att ta större ansvar för sig själv och sitt liv och i motgångar. Ställer stora krav på läsaren.
2016-12-27
Betyg
Läste den för flera år sedan. När jag ser tillbaka på den känns den som ett berg av floskler.
Betyg
Jag älskar den här typen av böcker och håller med Kay om det mesta han skriver. Vi människor har själva ansvar över våra liv och vår lycka, men allt för ofta skyller vi på människor eller saker runt omkring oss när vi mår dåligt. Jag tycker att alla borde läsa den här boken, mycket lärorik. Väljer du att inte ta åt dig - din förlust.
2009-07-28
Betyg
En mycket dålig bok som, för att läsaren inte ska bli äcklad av dess innehåll, kräver en total avsaknad av kritiskt tänkande ifrån dennes sida. Huvudtanken i boken är att varje människa själv väljer hur den ska uppfatta en situation. Om man t.ex. blir arg över hur någon behandlar en så har man sig själv att skylla då det är man själv som väljer att bli arg. Detta är, ur ett evolutionärt perspektiv, skrattretande att läsa då känslorna är något naturligt som utvecklats hos oss människor för att främja vår överlevnad. De människor som således helt kunde välja bort att bli arga, eller inte blev arga, överlevde inte.
Tankesättet som Kay Pollack uttrycker i boken kanske låter ”tjeckt” men får som logisk följd att det alltid är offret i en situation som får skulden, aldrig förövaren. Ett sådant tankesätt förknippas enligt Lawrence Kohlberg (psykolog och moralfilosof) med den lägsta formen av moral som en människa kan ha, den så kallade Lydnads och Strafforienterade moralen. Vi kan som exempel ta ett par där mannen regelbundet våldtar och misshandlar kvinnan. Enligt Pollacks sätt att tänka har kvinnan sig själv att skylla om hon inte är nöjd och glad med situationen då hon själv HAR VALT att vara ledsen. Förövaren, dvs mannen i detta fall, har ingen skuld i hur kvinnan känner.
Språket i boken är av sådant slag att det inte ligger några tvivel om att författaren inte är någon litterär mästare. Det är dock ändå över gränsen till vad som får anses som acceptabelt, om än på en relativt, och för bokens målgrupp kanske adekvat, simpel nivå.
Boken fyller en funktion och det är att ligga som bevis för att folk ska ägna sig åt det som de är bra på och det de är utbildade till och hålla sig borta ifrån annat. Av samma anledning som vi inte låter en statsvetare skriva manualer om hur ingenjörer ska bygga broar, dvs att det är farligt för allmänheten, borde vi inte låta filmregissörer skriva böcker inom populär - filosofi/psykologi.