Detta är en kärlekshistoria. En kärlekshistoria om en byggnad. Nora Ephron skriver här rappt och underhållande om sin djupa och blinda kärlek till huset Apthorp i New York. Det blir en beskrivning av människorna som bor där: filmstjärnor, barnfamiljer och nyfikna portvakter portvakter som ägnar sig åt allt annat än att faktiskt öppna själva porten. För många år sedan, då jag gick i analys, brukade min terapeut säga: Kärlek är hemlängtan. Vad hon menade var att man har en tendens att bli kär i någon som påminner en om någon av ens föräldrar. Detta är naturligtvis en sådan sak som analytiker säger, även om det egentligen inte alls är sant. I stort sett varenda människa på vår planet kan påminna en om något hos en av ens föräldrar, även om det så bara är en smilgrop. Men nog med utvikningar. Det jag vill ha fram är att kärlek möjligen är hemlängtan, men att hemlängtan högst definitivt handlar...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
