?Atlantmannen? är Marguerite Duras djärvaste experiment. Texten bygger på en film inspelad på franska atlantkusten 1981. En ung man vandrar genom rummen och korridorerna i ett övergivet badortshotell, fortsätter över terrassen och ned mot stranden. Bilden tonar upp och ned tills filmen helt glider över i svartsladd, och Duras röst ensam för berättelsen om mannen och kvinnan, om trädgården och huset och stranden, mot sitt slut. ?Jag har inte fler bilder att ge den?, skriver Duras i boken med samma namn, som utkom året därpå och nu för första gången finns på svenska, i översättning av Jonas Ellerström. Så visar sig rösten och orden vara det som räcker längst, som lever vidare när kärleken tagit slut.
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
