
Sabaa Tahir jämförs med J.K. Rowling och George R.R. Martin och hennes debut har redan blivit ett fenomen, hyllad av både kritiker och läsare. I Askfödd skildrar hon en storslagen kamp för frihet och en kärlekshistoria som sliter hjärtat itu. Boken är den första av fyra och gick direkt upp till andraplatsen på New York Times bästsäljarlista. I Krigarnas imperium straffas olydnad med döden. Intellekt slås i bojor och skönhet blir till ruiner. Det som en gång var ett blomstrande rike är nu en värld av aska. Laias föräldrar är döda, och hennes bror sitter fängslad för landsförräderi. I ett desperat försök att rädda sin bror ber Laia motståndsrörelsen om hjälp och ingår ett ödesdigert avtal. Elias är den bäste studenten på militärskolan Blackcliff. Han är starkast, snabbast och kommer från en mäktig familj. Men i hemlighet vill han fly från skolan. Han vill inte...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Laia tvingas se hela sin familj bli tillfångatagen eller mördad. Elias tränas till elitsoldat i en skola som mer liknar ett fängelse. För att försöka rädda sin bror, som fängslats, tar Laia jobb som slav på skolan där Elias utbildas, och deras vägar möts.
Det skulle vara spännande att räkna hur många gånger ordet död nämns i den här boken. Alla dör, hotar med att dödas eller gör saker under hot om död. Till sist utvattnas begreppet, även för författaren: hon slänger sig med döden och vad den gör med människor på ett väldigt lättvindigt sätt som mynnar ut i förlorad trovärdighet.
Laias ända starka sida är att hon är vacker. Det är det och endast det som gör att hon klarar sig i princip alla svåra situationer hon hamnar i, och egentligen det som gör att hon till sist lyckas med det hon tar sig för. Jag irriterar mig på att hon inte tillåts vara klokare eller ha fler egenskaper som kan påverka hennes öde. Eller irriterar är kanske inte rätt ord. Jag är ledsen för att hon inte tillåts vara något annat än osäker och söt. Hon är så sorgligt ointressant.
En annan tråkig sak är att inga av motsatt kön lyckas vara kompisar utan att kärlek uppstår. Som att man inte kan ha kompisar av andra könet, bara potentiella respektive. Blir så trött på det.
Så: en rätt tröttsam bok. Trappar upp i tempo på slutet men blir aldrig tillräckligt intressant för att väcka intresset för nästa bok. Kanske har jag vuxit ifrån YA.