en lysande bok om skuld och förlamande livslögner där sanningen avtäcks långsamt MMMMM / Bäst just nu i M-magasinNär jag slår igen norska Vigdis Hjorths roman Arv och miljö är jag på samma gång utmattad och upprymd. Det är den sortens text som lämnar mig med känslan att det var precis så här den måste skrivas, med det här språket, i den här formen. // Och vilken skicklig författare hon är, Vigdis Hjorth! Svenska Dagbladet "Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg." Så skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mer. Under bråket om arvet pulserar...
Visa mer
Recensioner
2023-02-10
Betyg 
Läste den under för lång tid, blev svårt att komma tillbaka efter uppehåll. Läs igen, gärna i sträck.
2021-09-06
Betyg 
Efter jag läst ut boken stannar den kvar och jag går och tänker på den. Det är för mig ett bra betyg för en bok. Jag både lyssnade och läste boken parallellt. Dock hade jag svårare att läsa boken. Mycket upprepningar som jag efteråt tycker behövs för just denna bokens rytm, men att läsa dem får mig ibland att undra om jag är på fel sida och missat något.
Jag vill absolut läsa något mera av författaren!
2020-10-11
Betyg
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna roman, bitvis är den väldigt bra men samtidigt har den en seg handling med många upprepningar. Boken utspelar sig i Norge och skildrar en ”normal” familj med fyra vuxna barn, men det visar sig att den utåt sett normala familjen inte är normal alls utan man har förtigit allvarliga händelser under många år. Handlingen börjar med en arvsstvist gällande två stugor men det visar sig vara något mycket mer allvarligt som utlöser tvisten från början. Jag blir lite trött på huvudpersonen Bergljot och hennes eviga ältande om sin familj, men bitvis är romanen fantastiskt bra och man stannar upp i läsningen ibland där texten är alldeles lysande.
2020-07-25
Betyg
Mycket välskrivet och fängslande. Det lite udda språket med korta meningar påminner lite om Karin Smirnoffs böcker. Arvstvister kan ju locka fram de mest avundsamma sidorna bland arvingar och i denna berättelse döljs så mycket mer unde uppväxten. Rekommenderas starkt.
2020-05-24
Betyg
Fin! Intressant skrivspråk där författaren har anammat upprepning som stilistiskt uttryck och det funkar. Trodde aldrig en berättelse om ett (uteblivet) testamente kunde vara så intressant. Sörjer att man inte fick en mer känsla för stugorna på Valer, dock. Dessa var ju katalysatorn för alltihop.
Betyg
Nyanserad och lite utdragen skildring om ett barndomstrauma och de efterdyningar det har i en norsk familj.
Efter sjuttio sidor höll jag på att lägga den ifrån mig av ren tristess, men kämpade ändå vidare. Bokens handling utvecklades inte särskilt mycket mer efter de där sidorna, men jag fångades ändå tillslut av historien och blev berörd av huvudkaraktärens öde. Tack vare det enkla sättet som språket målar upp miljöer och ständigt vrider och vänder på olika skeenden så började jag tillslut tycka den var bra. Men kort och gott så upplevde jag boken som blandad intressant och rörande och outhärdligt tråkig.
Det är positivt att berättelsen inte geggar runt i själva övergreppet för mycket, utan fokuserar på hur relationerna kring det istället sätts i gungning och förändras i grunden. Till skillnad från andra böcker som skildrar sexuellt traumatiska upplevelser (typ Ett litet liv) blir boken aldrig perverst detaljrik. Däremot är det frustrerande med huvudpersonens ideliga iakttagelse om att hennes familj agerar som en ”normal” familj trots att de är ”onormala”. Ett påstående som är onyanserat i förhållande till andra komplexa känsloanalyser som hon gör genom boken. Vad tusan är en normal familj undrar jag. Troligtvis menar hon då en familj utan incestproblematik men är det enda kravet för att få vara en normal familj? Kanske en petitess men det är irriterande när hon återvänder till detta som en självklarhet.
Jag skulle inte läsa om arv och miljö, men Hjorths språkbehandling är ändå värt en gångs läsning.
2019-11-28
Betyg
Älskar böcker om familjerelationer som inte innehåller gömda hemligheter, sexuella övergrepp och okända adoptioner. Den här boken känns nära. Att familjer inte är perfekta men heller inte dysfunktionella a la tjatigt. Bra beskrivet hur barnen upplever sina föräldrar olika och hur de har blivit uppfostrade. Vem har fått mest och vilka krav kan man ställa på sina föräldrar. Så; bra historia och välskrivet
2019-07-27
Betyg
Går inte att lägga ifrån sig. Även om jag nästa är lite rädd för vad som händer på nästa sida.
2019-06-03
Betyg 
Ouch, den träffade en nerv eller två. Familjehemligheter, kommunikationsproblem, svårigheterna att lösa konflikter, vems sanning är sann, vem är det egentligen som handlat "mest rätt" - den som är där men gör avkall på sig själv eller den som tar hand om sig och inte är där. Så mycket att diskutera! Dessutom skriven så att man hela tiden vill veta mer.
2019-02-15
Betyg
»Var den bra?« frågade bibliotekarien mig när jag lämnade tillbaka boken. Jag nickade. Kunde inte annat göra. Välskrivet om familjehemligheter. Ett tungt ämne. Men visst var den bra.
2018-12-21
Betyg
En berättelse som griper tag i dig. Om ärr som inte försvinner ställt mot livslång förnekelse. Plågsamt känslosam läsning. Nära toppbetyg.
2018-12-07
Betyg
"Kelar jag med mitt ärr?" Vigis Hjorts bok växer efter läsningen och stannar kvar. Den kelar definitivt inte med läsaren, utan trampar runt i det traumatiska såret, övergivenheten och självförebråelserna, till synes utan slut. Men ändå inte. Det TAR bara sån tid detta⏳🤕🤕
2018-11-19
Betyg 
Överhypad. Temat är både förutsägbart och uttjatat i nordisk konst: sexuella övergrepp i barndomen som skapar lojalitetskonflikter mellan syskon och föräldrar. Hade varit bättre med ett mer poetiskt språk, men tyvärr är det torftigt.
Sara Hellberg, Paula Merio + 2 andra gillar
2018-10-12
Betyg
Fängslande isländskt relationsdrama med ett mycket skickligt och totalt okonstlat språk som fastnar direkt hos läsaren. Läs den!
