Årstafruns dolda dagböcker

Årstafrun var inte bara samtida med Jane Austen - hon hade en penna som var minst lika vitter och vass. Märta Helena Reenstierna var hennes riktiga namn, en adelsdam som förde dagbok varje dag mellan 1793 och 1839 på Årsta gård, ett stenkast från Stockholm. För första gången används nu hela hennes kvarlämnade dagbok som underlag för en biografi - en lika sagolik som sann historia. Här dyker goda vännen Bellman upp, både på lysande slåtterfester och i den dystra gäldstugan. Hennes pigor är liderliga, super och dansar på "horbaler" - det arbetsskygga "drängpacket" är inte bättre. Årsta gård är allt som oftast ett kokande inferno av tjuveri och otrohet. Kungligheter älskar hon. Dessa personer är dock bara statister i Årstafruns liv, hjärtat bultar för maken Christian Henrik von Schnell och sonen Hans Abraham. Maken mötte den då tjugoåriga Märta Helena på en bal, fettisdagen 1774. Året efter...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Katarina Danielson

2011-03-28

Betyg

Kristina Ekero Eriksson har gjort ett jättearbete här. Årstafruns tragiska livsöde levandegörs på ett fantastiskt sätt samtidigt som författaren funderar över hur det skulle vara om några av de andra huvudpersonerna också skrivit dagbok om samma händelser. Kanske skulle en annan bild då komma fram funderar hon. Sonen Hans Abraham skulle kanske ha en annan syn på vissa händelser, men det är en mycket spännande och inlevelsefull inblick i ett liv runt sekelskiftet 17-1800 och åren däromkring.

Fiona *

2010-09-07

Betyg

Jag läste den här boken av två orsaker. Dels för att den är i dagboksform, vilket alltid intresserat mig. Dels för att den ger en bit av historien ur kvinnligt perspektiv.

Jag skulle egentligen inte vilja betygsätta den, då den är baserad på egenupplevd basis om än i Kristina Ekero Erikssons händer som biografiform.

Märta Helena Reenstierna hade ett tufft liv, skrev om det och må hon då få vara sitt jag under en tid som inte var lätt varken för samliv eller barnafödande.

Karin .

2010-08-25

Betyg

Årstafruns dolda dagböcker är en mycket läsvärd biografi, men läs den i ett stycke och läs inte andra böcker samtidigt (som jag gjorde)! Texten är inte kronologisk ordning vilket gör det svårt att göra längre pauser om man vill ha en helhetsupplevelse.

Det är spännande och fascinerande att få läsa om 1700- och 1800-tal i något annat än dessa eviga krigsskildringar. Jag kan se människorna framför mig, nästan känna dofter (och stanker...), höra samtal och känna smaker. Vi får läsa menyer och inbjudningskort, se bordsplaceringar och planerad dukning samt nästan vara med och höra Bellman sjunga.

Årstafrun, Märta Helena Reenstierna (gift von Schnell), som blev nästan 90 år (!), skrev dagbok mellan 1793 och 1839. Hon levde på Årsta gård utanför Stockholm.

Biografin är skriven i en slags romanform, vilket gör den lättläst och inbjudande till att få veta mer. Men jag hade önskat en bättre redaktör som hade fått lite ordning på alla upprepningar och även sett till att illustrationer samt fotografier fått mer utrymme!

Jag hade dock svårt att känna sympati för Årstafrun, trots hennes tragiska livsöde, hon miste alla sina 8 barn. Dagbokstexterna handlar nästan enbart om hennes eget väl och ve. Ett sådant överflöd i kontrast mot fattigdomen hos drängar och pigor på Årsta gård.

I kursiv text kan man läsa citat från Årstafruns egna anteckningar, en blandning av högtravad, stolpig svenska och försvenskad franska. Många, för tidsepokens, kända svenska namn figurerar i texten. Bland många andra: Bellman, Gustav III (jag hade glömt att han genomförde så många bra saker under sin tid som regent, men det tyckte inte Märta Helena…), Gustav IV Adolf, Georg Gedda, Axel von Fersen (som Märta Helena, och flera med henne, antog vara den som mördade kronprins Karl August). Många av dessa personer blev plötsligt helt nya uppenbarelser för mig!

Biografin är verkligen läsvärd!