
"En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem." Så tänker Desirée där hon ligger i sin sjuksäng. Hon är ett av de handikappade barn som på 50-talet placerades på institution. Hon är från födseln förlamad och spastisk, hon kan inte tala och drabbas ofta av våldsamma epileptiska anfall, men hon har andra förmågor. Men hon drivs nu enbart av tanken på att hämnas. Vem av de tre fostersystrarna är det som har stulit hennes liv? Arbetaränkan Ellen är biologisk mor till den bortlämnade Desirée och fostermor till de tre övergivna flickorna Christina, Margareta och Birgitta (döpta efter Hagasessorna). Christina är läkare, i Hermèsscarf och pärlor visar hon en yta som är långt ifrån hennes osäkra inre. Margareta, fysiker i Kiruna, har inte någon gång kunnat stanna upp hos en man, utan ständigt gått in i nya förhållanden. Den tredje systern, Birgitta, är...
Visa mer
Recensioner
2018-08-26
Betyg
En fantastisk bok som jag läste första gången som fjortonåring och andra gången som trettiosexåring. Levnadsödet som berörde mig djupast var Birgittas. Tack vare denna bok fick jag tidigt i livet en respekt för alla människor och en förståelse för våra olika förutsättningar.
Betyg
Häxaspekten i denna roman, trots titeln, var väldigt liten, vilket var en oerhörd besvikelse. Det var mest en skildring av tre fostersystrars liv, och hur miserabelt de har de i vuxenlivet. Tillbakablickarna från när de var små var de finaste. När Christina kommer till tant Ellen för första gången, och Margareta är där. Birgitta var en tragisk skapelse man verkligen inte kunde relatera till i vuxen ålder. Och Desiree. Ja, vad ska man säga. Ingen sympatisk person någonstans. Höll på att ge upp under den långa, trista passagen nära slutet när hon står i pärleporten och pratar med "Den store skämtaren" – men som tur var vägdes det upp av när hon ligger med Hubertson i en annan kvinnas kropp.
Betyg
Engagerande historia. Tragiska, intressanta bakgrundshistorier hos flera karaktärer. Jag kom att tänka på en kursbok från Socionomprogrammet - "Barndomen varar i generationer" av Kari Kille'n. Denna bok är ett fullgott exempel på fenomenet som Kille'n tar upp. Vidare har historien övernaturliga inslag. Trots detta är den överraskande trovärdigt berättad.
2014-11-27
Betyg
Den är för ungdomlig, men samtidigt kan jag läsa delar av Lundells författarskap, så jag antar att en dam kan bortse ifrån vissa delar. Vill ej läsare vidare i denna, hel ok litterärt annars, men lite alldaglig från min vinkel kanske. Började bra också, första sidan.
2013-11-29
Betyg
En fantastisk bok. Skriver på ett sätt att man har svårt att lägga ifrån sig boken.En annorlunda berättelse som jag varmt rekommenderar.
Betyg
Jag tror inte att det finns en författare i Sverige som har ett sådant fantastiskt språk som Majgull Axelsson. Hennes ord och meningar blir som ljuv musik i mina öron. Jag försökte först lyssna till Aprilhäxan, men tyckte inte om uppläsaren. Nu har jag läst den och kan bara konstatera att det är en väldigt intressant, dramatisk, drömmande och bitvis sorglig roman. Förstår mycket väl att MA vann Augustpriset -97 för denna roman, dock föredrar jag Is och Vatten, Vatten och Is samt Den Jag Aldrig var av henne. Den här är väldigt bra, men det känns som om någonting saknas. Vad vet jag inte, men det är något. Ändå kan jag inte annat än varmt rekommendera Aprilhäxan samt alla andra av Majgulls romaner!
2013-09-23
Betyg
En bok som man minns långt efter att den är utläst. Jag blev verkligen gripen när jag läste denna bok, den förmedlar så otroligt många känslor och är väldigt välskriven. En av de bästa böcker jag läst!
Betyg
Den här romanen har jag hört väldigt mycket om, vilket naturligtvis gjorde att jag hade väldigt höga förväntningar på den. Det är verkligen en bra bok, spännande och så vidare, men jag känner ändå att slutet är lite väl abrupt och att romanen egentligen borde haft mer att säga. Den är hur som helst absolut läsvärd!
2011-09-25
Betyg
En fantastisk roman som griper en. I dystraste laget dock. Men icke desto mindre läsvärd!
2011-02-15
Betyg
Läst den för länge sen och då berörde den mej mycket. Har glömt händelserna i boken men minns att jag gillade den.
Betyg
Stämningen i Tant Ellens hus i Motala är vanlig, andäktig, kvävande eller full av ouppfyllda drömmar, helt beroende på vem av de från hagasessorna döpta flickorna man frågar. Margareta bor ju där och vet inte av något annat, men tycker nog att det var allra bäst när det bara var hon och Ellen. Christina vill gärna att det egentligen var Ellen som var hennes mamma istället för tokiga Astrid, Astrid som har väldigt hårda nypor. Hon trivs bra i Tant Ellens lugna, gråa trygghet med husmorssysslor och handarbeten.
Birgitta skulle å sin sida hellre vara hemma hos sin mamma Gertrud, för vem ska ta hand om Gertrud när inte Birgitta är där? Gertrud kan ju inte själv bära ut flaskorna till soptunnan på gården. Präktiga Ellen och snobborna Margareta och Christina är bara skit, enligt Birgitta. Och så har vi Desirée, Ellens biologiska dotter. Undangömd på inrättningar och vanföreanstalter och numera stadigt förankrad vid sin säng på vårdhemmet i Vadstena. Ändå har hon god kontroll över sina systrar medan de inte vet om att hon existerar.
Majgull Axelssons Augustvinnare är på ett sätt en klassik episk släktkrönika, vi får följa de fyra kvinnorna från barndom till vuxenhet. Men läsupplevelsen av Aprilhäxan är allt annat än vanlig, bland annat berorende på att författaren mycket skickligt väver ihop de olika kvinnoödena, nutid och dåtid, så att man ständigt hålls nyfiken. Skymten av ett mysterium finns också, men tillåts aldrig ta överhanden. Hon lyckas på ett sällsamt sätt lyfta fram alla systrarna så att deras personligheter lyser från sidorna.
För det ska erkännas, det här är kvinnornas bok. Både Ellen och systrarna blir betydligt mer levande, betydligt mer nyanserade och komplexa än de få män som får närvara. Den viktigaste av dessa är läkaren Hubertsson och han är i ärlighetens namn en ganska svag och patetisk figur. Övriga närvarande är antingen rätt vanliga men ändå sådana som tar för sig på mäns självklara sätt eller rent osympatiska. Lite orättvist tycker nog Genus-o-metern att det är.
Margareta är den mest bleka, möjligen för att hon trots sin fysikforskning känns ganska vanlig. Christina med sitt postindustriella paradis är så behärskad att man bara vill gråta för hennes skull. Desirée är stolt och skulle ge vad som helst för att slippa vara ett vårdpaket som andra känner medlidande med. Birgitta är en nutida Ulrika i Västergöl, också stolt och som slänger sitt förakt för det trista vardagslivet i ansiktet på alla tillknäppta Svenssons. Men Birgitta får inte bli någon Glada och hennes stora kärlek Doggen är definitivt ingen frälsande Henry O. Jackson.
Aprilhäxan blir också ovanlig genom Desirées särskilda gåvor. Hon kan lämna sin förvridna och spastiska kropp och inta andra varelser, både människor och djur. På så sätt kan hon rycka i alla sina systrars marionettrådar närhelst hon vill. Men det är inte bara beskrivningarna av Desirées övernaturliga gåvor som länder Aprilhäxan en fantastisk känsla, hela boken andas vardagsmagi om det så bara är en skildring av Christinas längtan efter frasiga frukostfrallor och whiskeymarmelad. Här finns både kompetent lugn och sjaskig alkisvardag i en skön blandning.
2010-06-06
Betyg
En bra bok men det var många år sedan jag läst denna så jag kommer inte riktigt ihåg den.
Betyg
Jag har inte läst den här boken på säkert tio år, men när jag "snubblade" över den här så insåg jag att det definitivt blir mitt nästa inköp i bokväg. Igen. Den är annorlunda, men den är snudd på magisk. En av de bättre böckerna jag någonsin läst, så mycket kommer jag ihåg trots att det var länge sedan jag läste den sist.