Missbruk går i arv. Det gör även anhörigsorgen. Efter en generation kommer nästa, som skäms. Litteraturhistorien igenom super män grandiost. Missbrukaren står i fokus. Kvinnorna gestaltas som medberoende alkoholistfruar oavsett klasstillhörighet. Men nu träder alkoholistbarn och andra anhöriga fram på den litterära arenan och vittnar om en totalt oglamourös tillvaro. Vi som har levt med tillitsbrist, förnekelse, rädsla, gränslöshet och otrygghet. Kaos, våld. Saknad, sorg. Skam. Alla levde vi i stilla vanmakt. Några av oss förlät, gav nya chanser. Vi vaktade, stöttade, bönade, bad. Några av oss åkte jojo mellan nykterhet och återfall. Många av oss trodde att felet var vårt, när oförrätter förgiftade...
Visa mer
Recensioner
2021-10-25
Betyg 
Jo det är angeläget och viktigt ämne men den här boken känns lite tjatig och "gnällig" efter oktober i Fattigsverige.
2015-12-16
Betyg
Oktober i Fattigsverige tyckte jag var genial. Nu kändes det lite tjatigt men Susanna Alakoski har alltid något att säga. Rekommenderar boken för ämnet är superviktigt, även om det är högt och lågt.
